10 år

Johanna

Det är verkligen inte klokt detta, men för tio år sedan inleddes en ny fas i mitt liv. Det var då jag tog mitt lilla pick och pack och tog tåget till Linköping för att påbörja universitetsstudier. Det känns lite som en evighet sen, men mest känns det som nyss. Oavsett vad så var det inte bara studier som kom på köpet med den där resan. Nej, ska man vara ärlig så känns studierna faktiskt sekundärt i det stora hela. Det absolut bästa som kom av ett oövervägt uppstudsbeslut från en 21-årig Johanna är folket, för vilket folk det är.

10 ar

10 ar-2

I tisdags åt vi middag så som vi så ofta gör, jag, Pepp, Hanna, Sanna, Cmilla och Julia. Några av mina allra bästa vänner helt enkelt. Vad vi har gjort tillsammans, hur bra de känner mig, vilken härlig våglängd vi alla är på, så trygg jag känner mig i deras sällskap. Och nu i dagarna är det exakt tio år sedan vi träffades för första gången, dagen för uppropet. Bara för det så köpte jag en liten present till dem. Väldigt seriös. Ett te till var och en som jag tyckte passade dem – helt oaktat smak och sånt jag gick bara på namnet (nåt med ingefära till rödhåriga Sanna osv…). Med det viktigaste i kråksången är inte om de dricker te eller inte utan att jag är så glad att jag började på det affärsjuridiska programmet just den dagen, det året, så jag nu har ynnesten att ha dem i mitt liv. Så det så.

Johannal

Men det är fascinerande det där. Hur livet blir. Jag pratade med en kollega häromdagen, om små marginaler. Hur man kan se en kedja av händelser i sitt liv som gör att man hamnat där man är nu, men hur lätt någon del av kedjan hade kunnat se annorlunda ut och hur livet då skulle tagit en annan vändning. Sen vad som styr lägger jag mig inte i, jag konstaterar bara att sannolikheten för att man skulle hamna just här är rätt liten. I och för sig ungefär lika stor som alla andra alternativ men ändå. Men oj vad glad jag är att jag hamnade precis just där jag är idag. Jag skulle inte byta bort något.

 

Vill ni läsa mer om mitt studentliv är det någorlunda sammanfattat här:

År 1
År 2
År 3
År 4-4,5
År 4,5-5

7 Comments

  1. Carro
    11 augusti, 2016

    Fint! Jag saknar er ❤

    Svara
    1. johanna
      12 augusti, 2016

      Jag saknar dig. Du måste kanske flytta hit 🙂

      Svara
  2. Hanna
    11 augusti, 2016

    Herrejisses så nostalgisk jag är, så mycket kul dessa 10 år bjudit på!

    Svara
    1. johanna
      12 augusti, 2016

      Jepp, crazy är vad det är!

      Svara
  3. Hanna
    12 augusti, 2016

    Vad fint av dig!

    Svara
  4. Dryden
    15 augusti, 2016

    Jag kan också ”älta” den där kedjan ibland och se tillbaka på mina 14 år i Östersund. Det var en väldigt skör grej som lade grunden till det som slutade med en flytt från Vänersborg till Jämtland där i mars 2002. Tänk om jag inte gått fram till den där personen efter den där konserten och fört den där fåniga konversationen enbart för att knyta kontakt. Då hade jag nog inte suttit här på Frösön denna kväll och skrivit den här kommentaren. Well, livet kallas det tror jag…

    Grattis till tio år!

    Svara
    1. johanna
      15 augusti, 2016

      Det är ju fantastiskt faktiskt när man tänker på det, livet.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *