Blandat sommaren 2019

Som en vindpust när man ligger i semi-skugga en varm dag for semestern förbi. En evighet i sex veckor som nu känns som en sekund. Sen jag blev förälder har det där med ”tid” fått en ny innebörd. Den är mer skör nu, mer viktig på något sätt. Eller så är det bara åldern, att man inser förgänglighet på ett annat sätt än när man var en glad obekymrad 23-åring på en cykel i Linköping som hade en tidshorisont som sträckte sig fram till nästa tenta och som hade alla möjligheter framför sig. Eller så är det kanske en samhällssjukdom, att vara helt uppslukad av tiden. Att den går fort, att man längtar hit och dit, att dygnet inte räcker till, och så vidare. Men oavsett vad. Sex veckors semester for förbi och jag har dåligt flow på kamerahantering, så jag vet knappt vad vi gjorde. Jag ska dock ta tillbaka herraväldet över fotograferandet, det är mitt halvårslöfte till mig själv, och fram tills dess får man vara glad för det lilla.

  

Tid i Dalarna är viktig för sommaren. Ju mer tid desto bättre kan man nästan säga. Vi for aldrig iväg på sommaren när jag var liten, vi bodde ju i sommarparadiset så här sitter sommar i väggarna, här ligger kvällsdoppen fem sekunder bort från dörren och här finns mängder av människor jag älskar. I år kryddat med släktkalas, sväronen på besök och två alldeles egna barn.

  

Vi var i Skåne en vecka. Vår riktiga ”semester” där vi besökte, i tur och ordning, Österlen, Bjärred och hus beläget mitt i åkrarna lite utanför Kristianstad. En fantastisk resa, speciellt eftersom vi var lite rädda för att resa med barn sedan en fadäs-resa de flesta kategorier till Spanien förra året. Trots fantastiskt väder och underbara ställen vi besökte kom kameran dock bara fram sista kvällen. Hurra såhär i efterhand…inte. Men sista kvällen var i alla fall en kväll med magisk solnedgång, en promenad till grannarna i hagarna runtom och med självplockade hallon lika stora som plommon.

Hemmavid har vi också varit. Sigge har lekt med grannar och vi har pillat med ditt och datt. Åkt på små utflykter, där kameran fick följa med till Ulriksdal en dag.

Slutligen hör Fångö såklart till sommaren. Och att sitta på berget och äta glass med ett syskon. Fast sanningen var att vi hade dålig vädertajmning så glass var främst för de glassgalna och jag badade inte ens under vistelsen. Fy skam på den, men skyller på svårsövd tvåmånadersbebis när det ändå vankades kvällsdopp i det 15-gradiga vattnet.

Ungefär som att scrolla igenom detta inlägg känns semestern såhär i efterhand. Swosh. Men denna sommar har jag, i fullfärg med beskrivningar med det livligaste av språk, bevarad i hjärnan och i kroppen. Och om det är något som är positivt kring det här med att tiden går fort och att man har svårt att minnas är ju att utbrotten på sin treåring, frågan ”vad ska vi äta idag då”, ett ickesovande spädbarn och tjugotusen tunga suckar över målning och snickerier glöms bort mellan solnedgångar och dopp i sjön.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *