Blogg

Med tanke på att vi faktiskt är lediga och tillsammans precis varenda dag i veckan är det legitimt att fråga hur vi egentligen tänkte med att åka till IKEA en söndag mitt på dagen en lönehelg? Inte alls måste vara det uppenbara svaret. Att vi sedan hade för avsikt att få grejerna hemkörda samma dag och därmed behövde vara plockade, betalade och klarköade till hemleveransen senast klockan 15.00 och inte hade ätit lunch innan avfärd skickar oss inte närmare ett Nobelpris kan jag lova.

Men vi lyckades, trots 110 kollin av garderobsinredning på ta själv-lagret (om än med nästa månads kvot av fula ord förbrukad).

Så igårkväll skruvade vi soffa och idag har vi jobbat garderob och vitrinskåp (för det blev ett, tjoho). Och bra blir det, riktigt bra. Men vi känner ändå att vi tar det lugnt, vi har ingen stress här. Här ska vi bo ett bra tag framöver så vi skapar ett långsiktigt hem i lugn och ro. I alla fall så lugn och ro som jag och mitt intresse mäktar med (läs: IKEA kunde alltså inte vänta till måndag – suck).

Hej hej hallå.

Vi är kvar i Dalarna och njuter i post-studenttider. Har INGA måsten och dricker hutlösa mängder kaffe. Den här tiden i den här delen av landet är verkligen magisk. Det är så grönt och vackert, vädret är sådär perfekt (inte för varmt, inte för kallt, sol för påfyllnad av D-vitamin och moln för bra fotoljus) och inga mygg. Så tänker ni att ni nog ändå måste besöka Dalarna någon gång i ert liv så är det dags att packa in er i bilen ungefär NU.

Men idag är sista dagen för oss för denna gången. Flytten står på agendan så imorgon åker vi hem och börjar. Iiiiiiiiiih!

Fast innan vi är där ska vi mysa i solen/skuggan så fort Sigge vaknar.

Packhjälp.

Förvisso blev jag väldigt mycket mer effektiv i livet när vi fick barn men nej, packning undantaget. Så förra veckan kom farmor och farfar upp och byggde torn som lilleman fick riva, så föräldrarna kunde hänga på vinden och packa i några timmar. TACK.

Flytten förresten, ska vi ta tag i den kanske. Den går nämligen visst av stapeln lite tidigare än vi först tänkte. Planen var efter midsommar, meeeeen vi kunde inte riktigt hålla oss när huset ändå stod klart. Så galenskapen i historien är inte färdiga ännu, för redan imorgon får vi nycklarna (och med ”får” menar jag såklart ”betalar vi dyrt för”). Sedan smäller det på midsommarveckan, då går lasset. Men eftersom vi däremellan ska spendera några dagar i Dalarna på student med mera så har vi inte mer än några få ynka nätter kvar här i Sumpan. Sen bor vi visst på Ekerö och som vi längtar.

Han är hemma igen!

Jag firar med pussar, Sigge med att kladda på fönstret – som sig bör med andra ord. Vi har ätit brödfri version på chèvre chaud och turats om att bära runt på Sigge som betedde sig som jag gjorde efter min första tjejvasa, mest gick och smågrät i uppgivenhet. Fast han kunde koncentrera sig till hundra på att hulka mer eller mindre högljutt medan vi stod för gåendet. Nu sover i alla fall sötsaken som den bebis han ändå är.

Det gör jag också snart känns det som. I min ensamhet kraschade jag en parmiddag hemma hos Hanna och Erik igår och det var så trevligt så att jag inte tog mig i säng förrän efter midnatt. Det hade Sigge dock varken förståelse eller respekt för så upp som vanligt imorse. Tro att man inte är 22 längre.