Ni känner det, jag känner det – det går inte så bra just nu detta. Bloggandet. Det blir mest ingenting och det frustrerar mig.
Jag har så mycket i mig men som ett brev på posten kom den, tidsbristen, livspusslet, det dåliga samvetet. Viljan att spendera varje vaken och sovande sekund som jag kan få loss med min lilla familj. Det går jättebra att jobba, jag tycker det är kul. Men varje dag när jag kommer hem och möts av en man med skägg och en liten med vidöppen mun som ivrigt vevar med kroppen för att kommunicera vad han nu vill kommunicera så blir jag hel igen. Och där finns då inte plats för att blogga just nu. Dessvärre. För jag vill, jag har idéer och tankar. Det är ju så kul att uttrycka mig i text och jag älskar att fotografera. Men nej, det blir inte av och tanken på det gör mig lite ilsk.
Så jag gör det jag inte vill men behöver. Tar paus. Säger att det inte kommer hända något här på ett tag. Jag vet inte när och om jag kommer tillbaka men för att verkligen ge stressen i mig lite andrum så stänger jag dörren september ut till att börja med. Så får vi se sen.
Tack så länge alla ni tappra som är här inne, jag tror vi ses igen – på ett eller annat sätt.