Kafferang

15052016-DSC_8671

15052016-DSC_8669

Det här trodde jag aldrig att ni skulle få höra från mig men på en punkt så brister faktiskt Sundbyberg. Det finns inga frukostställen, vilket står smärtsamt klart för en när man vaknar en lördagmorgon utan kyl och är superhungrig. Så i brist på roliga bilder från fiket lite längre bort härifrån där vi tiggde till oss fil och flingor igår (evigt tacksamma) så får det bli lite bilder från förra söndagens frukost då vi var på Kafferang vid Nytorget och jag åt min allra första chiapudding – och scones såklart. Men nejdu Sundbyberg, jag känner att vi har lite att jobba på här, du och jag.

15052016-DSC_8668

15052016-DSC_8665

15052016-DSC_8662

15052016-DSC_8661

15052016-DSC_8656

15052016-DSC_8652

Det känns förresten som en evighet sedan vi bodde på Söder och satt där och myste en en regning söndag i maj. Men det är alltså bara en vecka. Tiden går alltså inte så fort när man fyller den med nya saker hela tiden ändå. Idag ska i alla fall vårt vardagsrum målas, vilket må ses som ett litet steg för människa men ett stort steg för Karln och Johanna. För sen ska vi bara få vår soffa innan detta faktiskt börjar likna ett hem på riktigt.

En bra nödlösning

19052016-DSC_8687

19052016-DSC_8688

19052016-DSC_8689

Det här med att leva utan kök, det är ett litet äventyr ändå. Visst skulle man kunna gå och sätta sig på restaurang varje kväll, men det blir inte billigt och det blir inte så mycket tid över för list-slipning och annat kul då heller. Plus att så kul är det inte alltid när man bara vill fylla magen efter en arbetsdag. Så igår fick jag till det tycker jag. Jag köpte ett litet paket potatissallad, lite rostbiff och jordgubbar, snokade fram en tallrik och några bestick i en låda och satte mig på innegården (för där finns det både bord och stol, hurra). Billigt, inget svinn och jordgubbar alltså. Alldeles förträffligt bra.

19052016-DSC_8690

19052016-DSC_8691

Framförallt det där med innegården. Jag är barnsligt förtjust i det nya huset och föreningen. Atmosfären här känns hundra procent och alla grannar har varit supertrevliga än så länge. Speciellt gillar jag han som kom uppspringande på vinden och, efter att hans fru träffat oss mitt i flytt-kaoset, undrade om vi behöver hjälp eftersom frun kommit in och konstaterat att ”det är en gravid kvinna uppe på vinden och bär saker”.

19052016-DSC_8694

När jag hade ätit upp satt jag och njöt lite av att sommaren ändå är på ingång – och gick sen jag in och diskade i handfatet och sprutade latex-fog på elkablar. En typisk torsdag i renoveringskaos.

Shadow blue

02052016-DSC_8441Jag vaknade 04.25 imorse och kunde inte för mitt liv somna om. Lite var det nog för att lukten från golvbehandlingen fortfarande stack lite i näsan, men mest kände jag mig som ett barn på julafton som bara låg och njöt i kuddhavet av att titta upp i vårt nya tak och inte höra varken bilar eller tåg utanför fönstret. Det är oerhört mycket kvar som ska göras, men sovrummet är i alla fall i stort sett klart vad gäller renoveringen och jag har höga förhoppningar om att det kan bli den oas jag tänkte mig.

02052016-DSC_8446

Igårkväll fokuserade vi dock endast på att få stället sovbart samt förbereda för det sista snickrandet som ska göras i köket i eftermiddag. Så någon ”Sköna Hem-känsla” har väl stället inte direkt än. Så i väntan på det bjuder jag på sovrumstapeten och lite renoveringsmode, som en teaser.

02052016-DSC_8445

Vi valde, efter inte alltför mycket om och men ändå, Shadow blue från Boråstapeters Linen-kollektion. En annan färg från samma kollektion sitter faktiskt i köket också. Med tanke på min begränsade tapetseringserfarenhet är jag grymt nöjd, men det är på inga villkors vis perfekt gjort. Men som Hanna sa, tuschpennor ska ju också ha ett anvädningsområde så det som inte framtida tavlor täcker… Den stora abrovinken innan var att väggen tidigare var täckt av en gammal 90-talstapet med struktur i form av blomgirlanger som bara målats vit, alltså så att girlangerna syntes. Det hade definitivt inte gjort sig bra under en ny tapet och jag var oerhört osugen på att skrapa ner allt. Men då introducerade Rebecca mig för det magiska konceptet renoveringstapet. En tjockare ”tapet” som man tapetserar upp och som ger en slät grund för målning eller tapetsering. Guld! Så visserligen blev det två tapetseringsrundor, men hellre det än tre nätters tapet-skrapande. Hur som helst, vi är väldigt nöjda med färgen och atmosfären där inne. Mer, och bättre, bilder kommer (tro mig) men det här var ju en liten hint i alla fall.

Sista kvällen

15052016-DSC_8658

Så var det äntligen dags för sista kvällen för imorgon flyttar vi in i vårt nya hem. Alla människor ska veta att det inte är klart – på långa vägar. Men nu ska vi i alla fall komma på plats.

15052016-DSC_8653

 

Sista kvällen spenderas i Kristins lägenhet där jag just nu ligger på sängen och lyssnar på Spår (tips!) och känner mig rätt så gravid för första gången. Magen spänner, mina vändningar är flodhästgraciösa och jag tycker mig höra att jag stånkar lite mellan vissa andetag. Fast man ska väl ha sådana dagar också. Med tanke på att jag har mått prima ballerina de första 22 veckorna så klagar jag inte en sekund utan är istället sådär löjligt föräldrastolt över den lille Nano som verkar sköta sig så bra.

15052016-DSC_8657

Hur som helst, imorgon smäller det så då är det slut på ligga raklång på sängen och klappa sig nöjt på magen, äta päron och pinterest-knarka (det kommer ett best of-inlägg snart, jag lovar). Då är vi tillbaka i renoveringsträsket igen med en avsikt att köra så det ryker (så gott det går). Men den här helgen har verkligen varit guld värd med långa frukostar på Söder, tretimmarstupplurar och totalt fokus på mest ingenting. Till och med lite småskönt att det blev dåligt väder till och med. Så energi-depåer är uppe igen och sug efter att komma på plats skyhögt. Tomorrow, då!

Frukostutflykt

14052016-DSC_8486

14052016-DSC_8487

14052016-DSC_8485

Dagens bästa måltid, frukosten, skulle ju inmundigas på stan idag. För riktig semester-feeling. Vi hade siktet inställt på Pom & Flora men det var knökat när vi kom dit och eftersom någon av oss var högst väldigt hungrig orkade vi inte leta efter något annat otestat så vi satte oss på Urban Deli och drack kaffe i mängder. En typiskt bra start på en lördagmorgon, jag, karln och en voltande Nano på frukostäventyr.

14052016-DSC_8489

Nu är vi tillbaka i lägenheten, mätta och lite lagom frusna efter att vädret dessvärre valde att ge upp lagom till vi skulle få vara lediga. Men det gör inte så mycket, jag har varit väldigt trött de senaste dagarna och har nog lite energi att ta igen efter lite för högt tempo. Så avancerat slöande står på dagordningen nu, tills det är dags att bege sig till Sjöstan för kalas.

Första anhalt; hotellvistelse

13052016-DSC_8478

Sådär ja, då var vi officiellt hemlösa. Igår vaknade vi i den gamla lägenheten för sista gången, imorse vaknade vi på hotell och klockan 09.00 denna fredag den 13:e lämnade vi ifrån oss nycklarna till vår första egna lägenhet. Lite vemodigt kanske, men mest bra. De nya ägarna kommer ta väl hand om den (de verkade himmelens glada) och vi kan verkligen inte längta mer till att få komma in i vår nya än vad vi gör.

12052016-DSC_8463

13052016-DSC_8476

13052016-DSC_8472

Men inte än, så nu är vi som sagt utan någonstans att bo. Tack och lov då för att man har sådana där kompisar som Rebecca som ordnar lyxrum med utsikt över Stockholms takåsar till vrakpris. Jag vaknade imorse med ett stort leende på läpparna, skuttade upp och drog bort gardinerna och låg sedan i sängen och tittade på utsikten med solen i ögonen och kände mig lyxig. Och med tanke på en veckas luftmadrass och att vi sprang (det här med tidsbegränsad bilhyra) med ”det sista” upp till förrådet halva torsdagskvällen så svetten rann så var det precis exakt vad vi behövde.

13052016-DSC_8481

13052016-DSC_8471

Sen åt jag omelett, smörgås, smothie, blåbärssoppa, pannkakor och kaffe till frukost så jag inte blev hungrig förrän på kvällskvisten. För det var jag också värd.

13052016-DSC_8484

Nu bor vi på söder i en kollegas lägenhet över helgen – apropå det där med underbara människor (för det är faktiskt inte klokt vad mina nära och kära är snälla, erbjuder bärhjälp och lägenheter och extralägenheter och bara en kram om det är vad man behöver). Så imorgon ska vi testa söders frukostutbud och sen blir det mys på namngivningsfest för My och schlager till kvällen. Det ser jag fram emot, att träffa några av de där underbara och göra något annat än att slipa lister och kladda tapetklister en lördag. Hoppas ni alla får en fantastisk helg.

Spartanskt mys

09052016-DSC_8456

Välkomna hem till oss! Såhär har vi det just nu här hemma. En luftmadrass som agerar säng/soffa. Två stolar och ett bord som man kan äta vid och japp – that’s that.

09052016-DSC_8460

Men vet ni, det är faktiskt ganska mysigt. Så fort jag fått bukt på min allergiska näsa på kvällarna sover jag som en stock. Tills jag någon gång vaknar av en kissnödighet värre än den värsta pollensäsong. Men imorse kom den i samband med klockringning, heja kroppen.

09052016-DSC_8457

Men nu är det bara en natt kvar här. Jag som är sentimental deluxe fick lite ont i magen när jag tänkte på det imorse. Men det kommer bli hur bra som helst det här. Om några veckor är det middag på balkongen som gäller, ni hör ju (sen vad middagen ska bestå av när man inte har något kök, det vet jag inte. Men sitta på balkongen kan man). Men innan vi tömmer det sista ikväll så blir det jobb i vanlig ordning idag, fast kryddad med lunch med mammorna Pepp och Sanna och deras små donnor. Och solen lyser idag också. Tjoho.

Puh!

26032016-DSC_8360

Så kom då dagen då vi äntligen känner att vi är med i matchen igen. Egentligen är det väl nu det ballar ur totalt på riktigt, men idag gick i alla fall det stora flyttlasset med saker och vi tog oss ett stort rejält kliv framåt – mot att bli klara en dag.

26032016-DSC_8356

Vi bor dock kvar en vecka till eller så, på en luftmadrass i en annars i stort sett tom lägenhet. Vi har sparat tv:n och symaskinen också, bara för att inte riskera total lappsjuka. Så det vi alltså har gjort idag är att stoppa in hela vårt bohag i det nya köket så att golvslipning kan starta i resten av lägenheten imorgon. Och under tiden hänger vi här till på torsdag då de nya ägarna ska få flytta hit. Så då får vi bo på hotell och därefter får vi låna en kollegas lägenhet (hur snällt är inte det då!) tills golvet är klart och vi kan flytta in på riktigt.

03042016-DSC_8394

Så ni hör ju, det är nog fullt kaos egentligen. Men vi har i alla fall gjort det vi ska nu. Sakerna är på rätt plats och nu tar Valentin över och vi kan inte göra varken bu eller bä. Och sen kommer vi i alla fall bara ha ett ställe att tänka på. Så ja, det känns ändå äntligen bra på något sätt (även om vi vid inflytt inte ens kommer ha en fungerande kyl – men det finns ju kylväskor). Nu har vi några dagar när vi kan fokusera på den nya roliga aktiviteten här hemma, titta på när magen rör sig. Oerhört fascinerande.

 

Tack! och nu så…

oasen

Vad ska man säga. Tack! Tack för alla gratulationer och fina ord. Verkligen. 

soffa

Så vad har hänt sedan ”bomben droppades” då, eller vad man ska säga. Ni har ju fått suga på karamellen en hel vecka utan ett knyst härifrån. Suprise nog kan vi kalla det för kaos, renoverings- och flyttkaos. Vi försöker överleva trots att det är den värsta månaden på jobben våra, ingenting har väl gått som det ska i den här renoveringen och nu (vips, vad det känns som) är det dags att flytta ut ur den gamla lägenheten. Så på kvällarna är orken slut vid nio och det går långsamt. Men från och med idag känns det mycket bättre, för idag fick vi lägenheten rensad från verktyg och ouppackade ikea-kartonger så den ser den ut som något som någon någongång skulle kunna bo i. Nu är det redo för saker att flytta in och för Valentin att fixa golven som är det sista innan vi ska bo där. Och här hemma börjar vi också ”komma i ordning”, vilket innebär att vi numera har en luftmadrass som soffa, kartonger i varje hörn, tre tallrikar att variera mellan och alla blommor på ett ställe, tavlor på ett ställe och skräp lite här och var. Så ja, där är vi nu. Fast just precis nu nu ska vi fira att vi varit duktiga idag med ananas i filthavet och titta på Homeland.

Jag och han och Nano

11042016-DSC_8396

Sedan ett tag tillbaka hänger det en liten, liten onesie på en galge bland byxor och morgonrockar (och tvätt) i sovrummet. Det är inte någon som direkt äger den än, men en dag så…

11042016-DSC_8398

För ja, vi ska bli tre här hemma. Jag och karln och så en liten som just nu går under arbetsnamnet Nano. I september blir vi alltså föräldrar om allt går som det ska, och bara att skriva de orden gör att det fladdrar inte bara i magen utan i hela kroppen. Det känns helt vansinnigt det här. Men ändå mest spännande och bara helt underbart.

11042016-DSC_8400

11042016-DSC_8399

Det har gått precis hälften om bara några ynka dagar och magen börjar äntligen växa lite nu. Jag kan känna det lilla yrvädret också, mer och mer hela tiden. Små pickar och bubblor som spricker mellan varven när det tydligen är vaken-dags i magen. Det var väl lite oklart ett tag om det var märkligt agerande tarmar, men livet var roligare om det var Nano-sparkar som kändes, och nu råder det inte någon direkt oklarhet längre.

11042016-DSC_8395

Så mitt i renovering och allt kaos så finns det något helt oerhört ljust att luta sig mot. Bänkskivan må saknas och tapetremsor hänga från väggarna, men vad spelar det för roll egentligen. Blir det för mycket klappar jag på magen, tar ett djupt andetag och tänker att det det får bli som det blir. Att nu, mer än någonsin blir inget bättre av att hetsa upp sig. Och det blir ju ändå alltid bra tillslut, som mamma alltid sa.

11042016-DSC_8397-2

Så nu vet ni. Overallen var en present till oss när vi fick reda på att det faktiskt var något inne i magen och att det verkade som vad det nu var mådde bra. Och som vi längtar till det ska bo en liten däri.