Blogg

Sommarlov och det som kommer efter

Jag ska bara…, tänkte att…, bara vila lite…, jag ska…, bara den här grejen…, höll mitt huvud på. Till jag bara helt enkelt tog ett oannonserat sommarlov från bloggen. Så kan det gå liksom. Är det sommar så är det.

Men nu går lokaltrafik på ordinarie schema, kvällarna är mörka och temperaturen har fallit lite till morgonkaffet. Så det betyder väl att sommarlovet är slut och jag har börjat försöka kicka igång hjärnan igen. I år är det på riktigt dags att ta sig ut och leta ryggsäck och pennfodral inför skolstarten för hej och hå, om knappa två veckor börjar jag jobba igen. Och det verkar inte bättre än att när Johanna börjar ställa om till verklighetsanpassning igen så kommer bloggen in i synfältet igen. Känner ni den någonstans där djupt inne, höstpeppen ändå?

Höstpeppade eller inte, jag tänkte ändå höra med er tappra som verkar vara här inne då och då trots sommarlov och mest bebisvurm däremellan; vad vill ni läsa om i höst? Bilder från huset, om vår omlagda kost med succéresultat, Sigge och de dösötaste lockarna runt öronen, resultatet av (eller det stora misslyckandet med?!?) alla färgprovsfläckar på väggarna, hur det går att jobba när man har de dösötaste lockarna hemma hos sig, etc? Det blir ju ingen stor omstart eller så här på bloggen, bara en liten undran. Så lämna göra några ord medan jag går och borstar tänderna och tittar på liten som äter persika (favoritsyssla för tillfället, för både han och mig).

En fin sommar

Jag har förstått att det klagas på sommaren i landet avlångt men jag är ledsen, jag är inte med er på den. Jag tycker solen har varit ganska brutal mot min hornhinna i stort sett varenda morgon jag och långbyxor har mest använts när mina enda två shorts legat i tvätten. Och inga undantag denna fredag inte, ute lyser solen och jag busar med Sigge i shorts och planerar för en tur till stranden efter förmiddagsluren.

Idag om tre veckor är jag på jobbet, så nu är det kräma ur ALLT ur dagarna som gäller.

A little bit of this and a little bit of that

Vet ni, jag har tänkt blogg så många gånger senaste veckorna. Men istället för att plocka ur minneskortet ut kameran och sätta mig framför datorn har jag gjort saker i stil med att komma på att jag nog måste kissa, dricka kaffe, dansat spejsigt för att Sigge ska skratta/inte behöva bli upplyft, grävt rabatt, undvikit att bli påkörd av Sigge i gåstol på väg mot datorn, bytt bajsblöja och så vidare. Jag har visst varit fullt upptagen med att leva helt enkelt.

Men inga onda ögon och sura miner hitåt tack, ni har inte missat speciellt mycket. I alla fall inte mer än att det går att slänga ihop ett gott och blandat-inlägg med hyfsad kvalitet. För mest har vi bara spenderat tid här hemma utan några större utsvävningar åt varken höger eller vänster. I vårt hus och i vår trädgård. Stället som känns så mycket hemma så det är så att det enda rimliga borde vara att jag bodde här i ett tidigare liv. Om jag nu hade varit en sådan som tror på sådant.

Mest av allt har jag spenderat mängder med tid med och på den här lilla pajasen. Varje dag, ja varje minut med honom är magisk på sitt lilla sätt (möjligtvis undantaget de sekundrar ett av hans ”high pitch galen man”-skrik varar, men annars alltså).

Jag har stått ute på uteplatsen och hackat grönsaker. Inte för att det är speciellt praktiskt egentligen utan mest för att man överhuvudtaget kan göra sånt när man har en tomt. Och kan man, bör man.

Jag har pillat med växtlighet både inne och ute och försöker till och med få saker och ting att föröka sig. Hittade en gammal pennburk som (tillsammans med en gammal barnmatsburk) fick i uppgift att ta hand om sticklingar. Mycket bättre än dess tidigare uppgift; härbärge till gamla odugliga pennor och linjaler med utsuddade siffror och streck.

Det har ätits sjukt mycket god mat också.

Vi har turistat lite också. Tog det säkra före det osäkra och höll oss inom kommungränsen. Drottningsholms slott, faktiskt riktigt pampigt. Det har jag aldrig insett… Och när vi ändå är inne på pampigt, Game of Thrones har ju börjat igen så det har vi också spenderat tid på, men utan att fotografera (så jag tyckte det passade in här).

En farmor och farfar och morfar och Mini har varit på besök, med lekkamrater i världsklass tyckte Sigge och en grindbyggare i världsklass tyckte föräldrarna (svärfar hjälpte oss alltså bygga grind som får fem av fem pärleportar).

Vi har faktiskt lämnat ön också, bevis ovan. Vi åkte in till en slumrande storstad och köpte väsentligheter. Men sen åkte vi hem igen illa kvickt.

Ja jättemycket, jättegod mat.

Så har vi han också, min andra halva. Jag har spenderat mycket tid med honom också och vilken klippa han är. Tio år senare och jag är faktiskt på riktigt mer kär än någonsin.

Och så fixar vi sakta men säkert till det här hemma. Flyttar runt och skriver listor. Näthandlar och ångrar oss. Dricker kaffe och funderar och jag pratar på om tapeter och karln lyssnar halvt och hummar för att han tycker det är mycket mer intressant med saker man kan styra med appar (och där slutar jag att lyssna så vi håller balansen).

Så blev det augusti och nu är jag mest inne i processen att förstå och förbereda mig för att snart är det dags att jobba igen.

Morgondis, husdjur, tofflor, ny dator – you name it

Sigge tyckte att kvart över fem var en bra tid för uppstigning imorse. Hans föräldrar hade åsikter kring detta men var visst för trötta för att framföra dem så vi gick upp. Det finns dock fördelar med det. Som att karln undrar om fönstren verkligen ska vara sådär immiga och jag som har tofflorna redo tar på mig uppgiften att undersöka grannarnas hus (lite på avstånd, var lugna) och kliver ut i morgondis med betande rådjur (hjortar?) mer eller mindre på tomten och en nyvaken sol på det. Fördel serverad på silverfat mina vänner.

Annars så kom det gamla datorhaveriet tillbaka. Ni vet den uppätna sladden och dess följetång. Fast den här gången kom det tillbaka i form av att datorn helt enkelt började klappa ihop. Så, rädd för att förlora år av minnen samlade i bilder, vi tog ändan ur vagnen (läs: satte ändorna i bilen och åkte till Täby centrum) och köpte en ny. Jag vill dock rikta ett stort tack till min lilla trotjänare sedan sju år tillbaka, du har varit perfekt. Nu sitter jag istället vid en stationär rackare som visar bilderna i knivskarphet och gör mig förundrad över tekniken och dess framfart.

Så Ernst-igt av mig

I ”skogen” precis utanför oss har det fejats en del på sistone och då dök det upp en hel del skrot ur gömmorna. Allt från gamla stövlar, elkabelhärvor och glasflaskor till kompostgaller och träplankor. På väg mot första bästa container kom jag dock på att de där plankorna, om ät ruttna, kanske inte var så dåliga ändå.

Så jag räddade in dem på tomten.

Sen hittade karln några passande pinnar när han väl gick till containern och de skruvades i all hast fast på baksidan av plankorna. Inget mätande eller funderande här inte utan bara smack på. En omgång med stålborste senare och på en gammal äppelback i väntan på en mer permanent lösning hade vi sedan ett bord till ”loungen” på uteplatsen. Sen kom pappa och sa ”vilken fin skiva det där var då, var kommer den ifrån” och jag mallade upp mig och hänvisa till min inner-Ernst – och skogen.

Och så börjar uteplatsen verkligen ta form med lite blomster och piff och trix.

Lite skryt har väl ingen dött av

Jag fortsätter skryta lite tänkte jag. Sommaren 2017, även känd som skrytsommaren, eftersom det enda som strömmar ut på mina sociala medier-kanaler förtillfället verkar vara just skryt. Sötast bebis, blåast hus, vackrast väder, kärast förhållande, gladast lynne, flest jordgubbar och så vidare. Det är ingen hejd på tillställningen så herr jante göra sig ej besvär förrän kanske i oktober eller så.

Men det får vara så nu. För jag njuter verkligen av tillvaron – av att ta en snabbis till färgaffären, titta på vattenspridaren eller äta middag i det fria (ergo bilden) när andan faller på. Vi har årets härligaste bebis här hemma och vädret är ju faktiskt strålande (den uteblivna värmeböljan är inte hemsk när man är tio månader). Kraven och måstena är absolut inga och vi har till och med ställt in de vaga planerna på semesterutflykt vi hade, bara för att vi har det så bra här hemma.

Slut på skryt, dags att laga middag. Hoppas ni alla har det helt underbart ni med i sommarsolen!

Den bästa badarpallen

Ärligt nu, har ni någonsin sett en pall passa så bra i ett badrum förut? Pallen som jag hittat på gården, dragit runt i ett antal flyttar, som mest stått i vägen tidigare och haft en ben löst så den inte varit flyttbar (ni hör att det är karlns favoritmöbel va?). Men nu så, nu har den hittat hem. Bredvid sin kompis badkaret. Nu återstår bara att göra den till den ultimata badarpallen. ”Ultimata vadå?” säger ni. BADARpallen, säger jag. Den tredje tysta deltagaren utöver dig själv och ett badkar när det gäller att ta det perfekta badet. På samma sätt som ett coffee table rimligen behövs när du ska dricka kaffe och bläddra i en coffee table book, ni vet.

Så på med hamam-handduk som inte bara är inne just nu utan faktiskt också underbar att ha att göra med.

Sen måsta man ju ha lite efterbehandling nära till hands, kroppsolja och typ hemmakokt (av någon som jag inte kan komma ihåg vem) ringblomssalva löser både torr mage och spruckna fötter.

Vid närmare eftertanke behövs ingen olja kom jag på, Sigges badolja i literförpackning i badvattnet löser den biffen. Däremot behövs det lite gräs från altankanten i fin vas kände jag. Det piggar alltid upp.

De spruckna sommarfötterna behöver i och för sig fortfarande sin salva så tillbaka med den burken.

Tillslut så badar ingen badare med självrespekt utan doftljus på plats, det är sen gammalt. Så dit med en riktig höjdare från HM (faktiskt) som grädden på moset och se vad vi fick. En stylish badarpall, redo att stå till tjänst för den badsugna.

Meeen, vem försöker jag lura. Med röjar-Ralf i tiomånadersfodral, som älskar 1. badrummet, 2. att dra i allt som står på golvet för att se om det går att flytta på, och 3. att köra fram och tillbaka i överljudshastighet med allt som efter undersökning går att flytta på, här hemma blir det inget av med stylish om det inte är fastskruvat i väggen och/eller minst en och en halv meter upp.

Men är det inte ändå den bäst placerade pallen ni sett på länge?

Harstena tillslut

Under veckans Fångö-besök tog vi en tur till Harstena. Mer än att det är en ö i Gryts skärgård som inhyser mer hus i mer klusterform än vad någon annan ö däromkring gör vet jag egentligen inte. I tio år har jag åkt förbi då och då när vi varit ute på tur men jag har aldrig gått i land. Nu har jag dock äntligen gjort det och vet också att det är väldigt mysigt. Jag fick även lära mig att där finns röda näckrosor (vilket visst inte finns på så många andra ställen) och att pallade röda vinbär smakar godare än andra.

Något mer fotograferande än så blev det inte denna Fångövistelse. Men några bad, god mat, galen fotbollsmatch, koja, brygghäng och sol har vi roat oss med. Så härligt och framför allt mysigt att vara alla samlade i sol på trädäcket.

Just nu hos oss

Ursäkta drömigheten här nu. Men.

Jag kan inte nog betona hur mycket jag tycker om vårt hem just nu. Och då ser det ut såhär. Lite leksaker godtyckligt utspridda och så ganska så mycket tomt däremellan. Nästan allt är provisoriskt eller halvfärdigt än så länge och ändå går jag och njuter av varenda sekund jag är här. Vi har varit borta några dagar och verkligen haft det supertrevligt, men känslan av att komma hem ändå. Den gick inte av för hackor.

Nu börjar det dock, projektlanseringskavalkaden. Känslan är att det kan komma att bli lite mer inredning här inne igen. Lusten är på topp och inspirationsmätaren ligger i alla fall på rött. Eller blått kanske, vad som nu indikerar ”superbt” på er mätsticka. Dagens projekt var dock att ta Sigge på tur för att inhandla kratta, vilket kanske inte är bloggstoff magnefique direkt. Men vi köpte en tavla också, så den ska ni få se vilken dag som helst.

Ett bad om dagen är bra för magen

Några minuter bort ligger det här stället, Lundhagsbadet. Inget sexigt klippbad eller sandstrand med uthängande palmer utan en kommunal badplats med bryggor, stegar och gräsmatta. Men åker man dit en kväll när molnen börjar hopa sig så är det bara du och fåglarna och ett lagom vilt och svalt sjövatten så…

Och man ångrar aldrig ett dopp, som man säger.

Sen var det grejen med att hiva upp kameran, men ni kan vara lugna. Rådande tågordning är 1. njuta, 2. insupa, 3. eventuell fotografering (jag har ju ändå en blogg MED bilder att sköta). Så foton ovan tagna med blött hår och go känsla i magen.