Sagan om det där IKEA-skåpet

Kan det vara svensk historias mest omskrivna skåp tror ni? Inte omöjligt, men till mitt ”försvar” (om det nu behövs) så var det i alla fall kärlek vid första inredningsmagasinet från min sida. Hur som helst, IKEA Stockholm 2017 – där har ni det. Men inte utan blod, svett och en hel del bensinpengar kan jag meddela. Karln har nog varit på IKEA fyra gånger för det där skåpets skull för det är ju slut hela tiden.

Så trodde ni kanske att det var slutet gott, allting gott där. Men icke då. Vi vill ju ha ett till för ni ser ju vad tomt det är bredvid.

Lite så är det överallt här hemma just nu. Det är väldigt mycket halvfärdigt. Vi väntar på inramning där, tid till tapetsering där, att IKEA ska öka produktionen en gnutta, att symaskinen ska bli helautomatisk och spotta ut gardiner själ osv.

Här kommer barnrumsfunderingar

Vi bestämde tidigt i lägenheten att det inte skulle bli något barnrum till Sigge. För dyra kvadratmeter för att spendera på en bebis som jag ändå skulle ha svårt att inte ha sovande i armhålan, så det blev inget. Men nu blir han ju snart ett år och we have 99 problems but kvadratmetrar ain’t one om vi säger så (se alltså ovan bilder på en stor, dåligt planerad förvaringsskrubb med fönster som alltså är ett sovrum om man tar fram klorin och skurborste och går loss). Därför ska det nu bli barnrum här hemma och därmed kan vi ju hälsa barnrumsinpo/renovering välkommen in i bloggen.

Några inledande dilemman bara;

  1. Ska harmamman på något sätt lyckas leva med att bebisen ska sova i eget rum måste det vara ett übermysigt och ombonat rum
  2. Jag tapetserar endast non-woven tapeter (så bye bye William Morris)
  3. I rummet står det en säng/dagbädd som är på tok för stor för Sigge ett bra tag till, men som ändå måste stå där och ta upp plats

Den som har lösningar på ovan eller andra spontana tips på ALLT vad gäller barnrum (väggfärger, tapeter, webshoppar med kul grejer, tavlor, vad vill en 1,5-åring ha och så vidare) får gärna dela med sig. Jag tror det kan bli kul det här.

En första insyn i sovrummet

Här var det sovrum.

Tillslut fick jag ändan ur vagnen och fotograferade lite inne i sovrummet när Sigge inte sov. Och med det menar jag inte att jag har en drös foton av sovrummet liggande från när han sover utan för att jag visst bara kunde komma ihåg att jag tänkte fotografera när han somnat (och ingen mamma i rätt sinne dundrar in i ett sovrum där ens barn äntligen sover med en klickande kamera i högsta hugg, det är jag övertygad om). Säkert tjugo dagar i rad gjorde jag så, Swedbank kommer bli stolta över att få tillbaka mig hör ni. Men nu så, det rummet i huset som fått mest make over än så länge (även om det är långt ifrån klart) kommer här på bild.

Tapet har det i alla fall kommit upp och det var omöjligt att hålla sig ifrån Linen-kollektionen från Boråstapeter. Vi sov ju så gott till den i Sumpan. Här dock en annan nyans, Ash Gray. Apropå sova gott så har vi förresten fått en ny säng sedan bilderna togs. Vi har lite problem med höjden på den bara, men problem är till för att lösas och det viktiga är att det är som att sova på moln kontra den tidigare högen uttjänt skumgummi och tegelstenar blandat.

Det är ett hyfsat stort sovrum med hyfsat stora fönster ut mot det gröna (hörde jag ett Hurra?!). Såklart bara trevligt men ett visst behov av mörkläggning uppstod där i juni. Med hotell-känsla i bakhuvudet bestämde jag att det skulle bli mörkt med hjälp av takskena och stora heltäckande gardiner. Sagt och gjort, nu har vi stora heltäckande gardiner i takskena. Men det kom till med ett pris av något extrahål i taket kanske och snudd på separation. Det blev i alla fall bra, nu ska jag bara få till en skirare, ljusare gardin innanför för att lätta upp det hela lite.

Sänglamporna är från Hay och inköpta spontant på vår tågsemester till Köpenhamn för att sitta i hallen i lägenheten. Där kom de väl aldrig till sin rätt, eller mer ärligt så kom de knappt ens upp. Det visade sig dock att de passar som handen i handsken här, de ska bara placeras lite mer strategiskt vad det lider.

(Jag ser att fönstren visst behöver få sig en omgång.) Så voila, där har vi en första inblick i sovrummet. Vi får se om det finns sänggavel, byrå och kanske en tavla eller två på plats vid nästa besök. Man kan ju hoppas i alla fall.

Så Ernst-igt av mig

I ”skogen” precis utanför oss har det fejats en del på sistone och då dök det upp en hel del skrot ur gömmorna. Allt från gamla stövlar, elkabelhärvor och glasflaskor till kompostgaller och träplankor. På väg mot första bästa container kom jag dock på att de där plankorna, om ät ruttna, kanske inte var så dåliga ändå.

Så jag räddade in dem på tomten.

Sen hittade karln några passande pinnar när han väl gick till containern och de skruvades i all hast fast på baksidan av plankorna. Inget mätande eller funderande här inte utan bara smack på. En omgång med stålborste senare och på en gammal äppelback i väntan på en mer permanent lösning hade vi sedan ett bord till ”loungen” på uteplatsen. Sen kom pappa och sa ”vilken fin skiva det där var då, var kommer den ifrån” och jag mallade upp mig och hänvisa till min inner-Ernst – och skogen.

Och så börjar uteplatsen verkligen ta form med lite blomster och piff och trix.

Lite skryt har väl ingen dött av

Jag fortsätter skryta lite tänkte jag. Sommaren 2017, även känd som skrytsommaren, eftersom det enda som strömmar ut på mina sociala medier-kanaler förtillfället verkar vara just skryt. Sötast bebis, blåast hus, vackrast väder, kärast förhållande, gladast lynne, flest jordgubbar och så vidare. Det är ingen hejd på tillställningen så herr jante göra sig ej besvär förrän kanske i oktober eller så.

Men det får vara så nu. För jag njuter verkligen av tillvaron – av att ta en snabbis till färgaffären, titta på vattenspridaren eller äta middag i det fria (ergo bilden) när andan faller på. Vi har årets härligaste bebis här hemma och vädret är ju faktiskt strålande (den uteblivna värmeböljan är inte hemsk när man är tio månader). Kraven och måstena är absolut inga och vi har till och med ställt in de vaga planerna på semesterutflykt vi hade, bara för att vi har det så bra här hemma.

Slut på skryt, dags att laga middag. Hoppas ni alla har det helt underbart ni med i sommarsolen!

Den bästa badarpallen

Ärligt nu, har ni någonsin sett en pall passa så bra i ett badrum förut? Pallen som jag hittat på gården, dragit runt i ett antal flyttar, som mest stått i vägen tidigare och haft en ben löst så den inte varit flyttbar (ni hör att det är karlns favoritmöbel va?). Men nu så, nu har den hittat hem. Bredvid sin kompis badkaret. Nu återstår bara att göra den till den ultimata badarpallen. ”Ultimata vadå?” säger ni. BADARpallen, säger jag. Den tredje tysta deltagaren utöver dig själv och ett badkar när det gäller att ta det perfekta badet. På samma sätt som ett coffee table rimligen behövs när du ska dricka kaffe och bläddra i en coffee table book, ni vet.

Så på med hamam-handduk som inte bara är inne just nu utan faktiskt också underbar att ha att göra med.

Sen måsta man ju ha lite efterbehandling nära till hands, kroppsolja och typ hemmakokt (av någon som jag inte kan komma ihåg vem) ringblomssalva löser både torr mage och spruckna fötter.

Vid närmare eftertanke behövs ingen olja kom jag på, Sigges badolja i literförpackning i badvattnet löser den biffen. Däremot behövs det lite gräs från altankanten i fin vas kände jag. Det piggar alltid upp.

De spruckna sommarfötterna behöver i och för sig fortfarande sin salva så tillbaka med den burken.

Tillslut så badar ingen badare med självrespekt utan doftljus på plats, det är sen gammalt. Så dit med en riktig höjdare från HM (faktiskt) som grädden på moset och se vad vi fick. En stylish badarpall, redo att stå till tjänst för den badsugna.

Meeen, vem försöker jag lura. Med röjar-Ralf i tiomånadersfodral, som älskar 1. badrummet, 2. att dra i allt som står på golvet för att se om det går att flytta på, och 3. att köra fram och tillbaka i överljudshastighet med allt som efter undersökning går att flytta på, här hemma blir det inget av med stylish om det inte är fastskruvat i väggen och/eller minst en och en halv meter upp.

Men är det inte ändå den bäst placerade pallen ni sett på länge?

Just nu hos oss

Ursäkta drömigheten här nu. Men.

Jag kan inte nog betona hur mycket jag tycker om vårt hem just nu. Och då ser det ut såhär. Lite leksaker godtyckligt utspridda och så ganska så mycket tomt däremellan. Nästan allt är provisoriskt eller halvfärdigt än så länge och ändå går jag och njuter av varenda sekund jag är här. Vi har varit borta några dagar och verkligen haft det supertrevligt, men känslan av att komma hem ändå. Den gick inte av för hackor.

Nu börjar det dock, projektlanseringskavalkaden. Känslan är att det kan komma att bli lite mer inredning här inne igen. Lusten är på topp och inspirationsmätaren ligger i alla fall på rött. Eller blått kanske, vad som nu indikerar ”superbt” på er mätsticka. Dagens projekt var dock att ta Sigge på tur för att inhandla kratta, vilket kanske inte är bloggstoff magnefique direkt. Men vi köpte en tavla också, så den ska ni få se vilken dag som helst.

En uteplats till det lilla blå huset

Det börjar ordna upp sig på det lilla blå husets uteplats. Sakta med säkert. Inte som grannen, som på sina två första veckor lyckades få upp större trall, markiser, värme, grillar, staket, utbyggnad och flera sittgrupper, men så att man kan sitta där ute och må ganska så bra i alla fall. Vi saknar framför allt soltak/parasoll för lilleman och lite växtlighet, men möbler och en vattenkanna finns och det är väl mest det man behöver. Och framför allt så är det en uteplats. Utomhus. Under bar himmel.

Himmel och pannkaka så bra det är.

Stolarna har vi köpt på granit och vattenkannan fick följa med hem från Zetas. Knopplisten haffade jag på IKEA innan den storleken försvann och sockerlådan är ärligt snodd från den kära Lundgården hemmavid.

Jag är inte död, men jag är i himlen

Haj haj, hallåo.

Sådärja, en första rapport från Ekerö kommer här. Jag ber om ursäkt för att den dröjt, jag har visst haft fullt upp med att flytta, leta underkläder, bestämma logistik i kök, fira midsommar, besöka IKEA, gå runt med Sigge som lärt sig just att gå, grilla, klappa händerna i löjlig eufori när möbler passar så in i bängen bra, sa jag leta underkläder (?) och konstatera att det känns så oerhört bra detta cirka sjuttiofem gånger per dag.

För det är inte klokt vad bra vi mår i magen just nu. Vi stannar upp, tittar oss omkring och njuter hela tiden. Är sådär fnittrigt nyförälskade i vårt hus och i denna ö.

Att det dock är kaos är väl självskrivet tänker jag. Till exempel använde två personer precis trettio minuter av kvällen för att leta efter min dator (funnen och hyfsat välmående, tackar som frågar). Men ni ser att det i alla fall finns lite utemöbler och framför allt en uteplats med en grön fondvägg – och mer än så kräver jag faktiskt inte just nu.

Men jag lovar mer bilder och lite bättre bloggflyt från och med nu. Nu vet jag ju i alla fall var datorn är.

topp 3 ljusstakar

Titta här.

Vad jag grävde fram ur en ficka på några gamla bortglömda jeans från 2005, en kul gammal kategori med favoritsakerna här hemma. Alla som tycker det var folkligt, festligt, fullsatt räcker upp en hand. Ljusstakar kör vi idag, en kategori där det kanske kan förväntas några kapningar vid flyttrensningen. Men dessa godingar får följa med. ”Hmpf, ljusstakar i mitten av maj och dagen då sommarvärmen kom”, tänker ni då kanske. Men vi kör ju såklart utan ljus i – uppenbarligen.

  1. Julklappen, a.k.a. ljusslukaren, a.k.a. lysrörslampan

Vi fick denna skönhet i julklapp för en radda år sedan och sedan första tändningen är den en favorit. Den äter ljus men man sparar å andra sidan el pga lampbehovet släcks (höhö). Men det bästa är ändå att den passar sig såhär också. Med någon stump här, en tom pinne där och en massa överblivet stearin. Så ser ni en i en affär, knyck den snabbare än Farbror Melker icke-knycker sin båtmotor.

2. Nappula (i nästa liv ska jag prata Finska, för övrigt)

Bara namnet gör en ju lycklig, att den sen passar sig överallt gör det inte sämre. Nappula från iittala, den lägre versionen. Men om någon skulle ge mig den högre i present någon gång skulle jag inte sörja.

3. Käck, käckare, Käck och Hedby

Ja du kan ta en dalkulla ut ur Dalarna men du kan inte ta Dalarna ur en dalkulla. Så här har vi dem, mina Käck och Hedby-ljusstakar. Välkända för varje Leksing, men hur är det för er andra? En dag ska jag äga en tuppljusstake också (och strida med karln min om att få ha den framme), men till den dagen njuter jag av dessa. Två var nog studentpresent vill jag minnas (en sådan där present som 19-åriga jag inte helt förstod kanske men som nu ligger varmt om hjärtat) och en har jag nog loppat mig till. De är liksom fulsnyggfula så de blir snygga på något sätt. Eller så är de bara hemma.