Köksresan

Köksrenoveringen.

Den berömda. Jag har skrivit om det färdiga köket förut, men såhär när vi ska lämna blir jag ju lite nostalgisk så jag tyckte det var dags att sammanfatta hela resan. Från ett rätt dystert och slitet kök med överskåp som vi tyckte hängde över en, en märklig bänkyta med en svart fyrkant på väggen, inte så mycket arbetsyta vid spis och diskbänk och klinkergolv till nu – med spontana mobilbilder och tillpiffade kamerabilder i ett härligt mischmasch.

  

Det började när det såg ut såhär. ”Det ser ju bra ut” har jag fått höra, men nej. Jag tycker nog det var rätt trist.

Så vi började med att riva. Bort med all inredning. Väck med kakel och andra konstigheter på väggarna. Stengolvet var rätt nytt men inte alls vi, så det rök också (dock efter ett panikartat samtal till vår golvkille (ja, vi har en sån) på grund av att vi inte hade en chans i världen att få bort golvet med kofot som planerat). Och med golvet borta insåg vi (eller ja, diverse snickare och så) att bjälkarna behövde göras om och isolering läggas till. Där och då var vi väl redan två veckor efter vårt (kanske aningen ambitiösa) tidsschema och jag ville inte mer. Verkligen inte.

Men vad det led fick vi ett golv på plats och mitt i det kaoset fick vi även upp tapet på de väggar som inte skulle kaklas (från Boråstapeters Linen-kollektion). Golvet blev ett vitlaserat furugolv precis som i resten av lägenheten, från Siljan (såklart). Svärfar kom och röjde med elen efter avancerade önskemål från hans svärdotter. Själva köket planerade vi dels själva i IKEAs köksplanerare, dels genom att sitta ner med en trevlig typ på IKEA. Så stommar, kyl och frys, diskho och hälften av luckorna (de vita) kom i leverans från det blågula varuhuset. Vi skruvade ihop på löpande band och så satte svärfar och snickare dem på plats. Därefter kom stenskivetyperna och la stenskiva i ett naffs, en kompositskiva för tålighet (bra drag för messi messersson här). Sen började det likna något i alla fall.

Trots litet kök och risk för eko var en helkaklad vägg något jag inte kunde släppa tanken på. Och jag är glad för det, tydliga idéer i huvudet ska man följa. Det har jag lärt mig. Att anlita de vi anlitade för att kakla ska man dock inte göra, det har jag också lärt mig. Mer saltad faktura får man leta efter (men bra blev det).

Vi hade ju såklart missat att det var extremt lång leveranstid på luckor från Picky living, men tillslut kom de. Sidan med arbetsytor har alltså den här blågrå färgen som vi valde själva på luckorna, medan den andra sidan (med ugn, kyl och frys) är vit. Handtagen i läder beställde jag från någon butik på nätet, det fanns verkligen en uppsjö i samma stil. Jag var rätt så nervös när jag skulle borra hålen dock kan jag lova.

Sen var det väl nästan bara saker som skulle upp på väggarna kvar. Eftersom vi tyckte överskåpen i ursprungsköket kändes som ok på axlarna ville vi värna om rymden i rummet. Därav valet av öppna hyllor och när vi TILLSLUT fick till dem så blev det precis så bra som vi trodde. Fläkten från Smeg, konsolerna är från Bauhaus och lamporna har jag skrivit om här.

Och så stod det där tillslut, ett nytt kök där varje liten pinal handplockats av oss. Lite vemodigt känns det att lämna, det helt klart.

Före och efter. Och vilken resa däremellan.

Piff och fluff och sticklingar

Sticklingbonanza.

Det är vad det är här hemma just nu. Jag går och knipsar stjälkar av allt mer än jag vattnar (eller dammsuger för den delen). Mest för att de är så oerhört söta.

Men VAD jag börjar bli nervös över det där med visningen alltså. Huh. Måtte någon vilja köpa stället, förstå hur bra det faktiskt ändå är här. Världens trevligaste förening, bästa läget och faktiskt en väldigt fin bostad (om man får anti-jante:a sig lite). Jag går och putsar och fipplar, flyttar ljusstakar en centimeter hit eller dit. Ångestdämpande aktivitet för nej – jag tror inte att det spelar någon roll egentligen. Meeen, jag är inte villig att ta risken att det skulle falla på ljusstakskaos.

Hemnet-tips (hehe)

Kolla!

Så går då vår lägenhet att skåda på hemnet efter mäklarmaskinens åverkan. Att hålla en lägenhet fotograferingsvänlig när man har en sjumånaders knodd hemma var ett äventyr (som innebar att vi helt enkelt bjöd bort oss till folk) men det blev bra tycker jag. Jag som går och drar här för jämnan ser såklart allt, men 0m man också tänker på att Sigge skrek som om han sett snömannen så fort han fick syn på fotografen, så är jag mycket nöjd med hur stället ser ut. Kul att se sitt hem genom någon annans kameralins om inte annat. Alla bilderna hittar ni här, så har ni lust får ni gärna titta – och kanske hålla någon tumme eller så.

Min narcissist-tavelvägg

Voila…

Här är hela bildväggen i all sin prakt med någon liten information om vad det är för något i ramarna. Jag pratade ju om hur mycket jag gillade den själv och vad bilderna gav för minnen och känslor häromdagen och här kommer en liten ”dela med mig” i alla fall.

Under tiden ni tittar på mina vingliga pilar sitter då jag och dricker kaffe och spanar på Sigge som på något vänster tar sig lite lite framåt på golvet. Tror det är något han gör med stortårna men kan inte helt förklara det. Just nu äter han i alla fall på mattfransarna som nyss var väldigt långt bort från hans giriga små händer.

Det lilla rummet

Änteligen! Det lilla rummet, som hälften av tiden vi bott här agerat förråd, är klart. Jag blev sketanöjd om jag får vara ärlig. Vad säger ni?

Två av väggarna pryds av Emma von Brömsens Dancing cranes från Eco wallpaper. Den där som syns här och var i alla inredningsmagasin. Men tackar för det för oj så fin den är. Och ungefär tusen gånger finare i verkligheten än på bild. Sen att den passar till allt är en annan femma, en nästan magisk femma.

Resten av väggarna är enkelt vitmålat i det vitaste man kan tänka sig ungefär, för att låte tapethörnet glänsa. Vi skrotade idén om ett barnrum (vi är ändå på inga villkors vis är beredda att släppa iväg honom från vår säng än, det är ju mysighetsdöden varje kväll) så rummet agerar gäst-, arbets-, inspirations- och showoff-rum.

Så på ena väggen fick det bli bildvägg bestående av egentagna bilder, tillslut. Som jag grävt i arkivet 2000 gånger och tänkt framkalla för att sätta upp på väggen men aldrig kommit till skott. Nu blev det äntligen gjort och vilken grej att få se bilderna på papper. Tusen gånger bättre än på datorn. Det väl inte fotokonst i den högre skolan på något sätt, men för mig så säger ju varje bild något mer än bara det estetiska. Minnen heter det kanske. Av känslor. Jag inser det, att bilderna rymmer minnen av känslorna som fyllde mig där och då när fingret tryckte på avtryckaren. Coolare dagbok än så blir det inte.

Den slutliga touchen fick sedan bli bilmattan från HM. Bara för att det inte är ett barnrum enligt etiketten betyder det ju inte att man inte får vara lite lekfull. Sigges första bilmatta, det är väl en milstolpe det också.

Jag tror det var det. Att nu är vi banne mig klara.

Fredagsbukett/gren… ish

 

Här kommer fredagsbukett på en tisdag. Där själva buketten i ärlighetens namn var från onsdagen också så inte speciellt mycket fredag alls när jag tänker efter. Fast jag tror den första knoppen brast på fredagen, så det räknas. Hur som helst. Jag fick med mig grenarna från vistelsen hos Rebecca och låt oss stanna upp där ett ögonblick.

Jag åkte alltså ut till Rebecca för att träffa henne och lilla stjärnskottet Mirabelle, två månader, i förra veckan. Hur mysigt som helst (men att Sigge varit så liten (och lätt) en gång övergår mitt förstånd). Vi spenderade tid på promenad, på lunch på slott och sedan i deras trädgård på baksidan. Åh vad jag fick trädgårdslängt av den timmen. Det är inte fråga om någon stor trädgård, mer en plätt men tänk bara – att öppna dörren och gå rätt ut, att ha pioner i en liten rabatt och att ha sin egen syren att knipsa grenar av i mars. Nej, ingen lägenhetsmänniska egentligen var det jag var va. Men så länge har jag i alla fall min onsdags/tisdags/fredagsbukett att titta på. Som jag tittar.

Och tro att jag är speciellt nöjd med vasen, mhmm.

Sista etappen

Vet ni, i helgen blev det klart. Det sista stora renoverandet. Även det lilla sovrummet har nu acceptabla ytskickt och det blev så in i bomben bra. Tapetvalet var en vattendelare här hemma länge, men jag förhandlade till mig ensamrätt på att bestämma mot att sätta upp karlns hår ex antal morgonar. Så blev det Dancing Crane från Eco wallpaper tillslut och jag är så himmelens nöjd. Ni ska såklart få se resultatet, men jag tänker vara en sådan där perfekt bloggare och åka en vända till tippen först med all skräp som står framför tapeten just nu och sen ta lite mer perfekta bilder på skönheten. För det förtjänar den.

Och ett renoveringstips, Veckans Brott på SVT play. Fungerar utmärkt att bara lyssna på, om inte annat för vem kan motstå att mysrysa lite när GW pratar…

Vinglashållare ”DIY”

Vinstall-2

Vinstall-3

Vinstall-4

Vinstall-5

Vid köksplaneringen var jag hundrafemtio procent säker på att det skulle borras upp sådana där vinglashängare på väggen för vinglasen. Bredvid fläkten. Genom kaklet. I mässing. Men i väntan på att hitta något/få ändan ur vagnen och beställa ställde jag glasen i en hederlig trälåda i hyllan i köket.

Vinstall

Under de gångna månaderna har jag dock kommit på att trälåda faktiskt är ett riktigt trevligt sätt att förvara vinglas på, förutom den lilla detaljen att man inte har kunnat röra lådan på grund av risk för totalt vinglasmayhem om lådan kapsejsat det minsta. Vinglas står inte som gjutna i betong när underlaget består av femtio procent luft. Så idag tog jag tag i saken och förvandlade snygg trälåda till korrekt vinglaslåda av saker jag hade hemma (trälåda, kompostpåsar (för att de hade bra färg och rätt storlek), sax, lim och tejp) – och tänkte att den kunde vara värd att visa upp.

Vinstall-6

Vinstall-7

Vinstall-8

Tanken var helt enkelt att skapa ett rutmönster så glasen skulle stå stabilare och inte slå ihop. Jag började med att klippa bort kanterna på påsarna och limmade ihop påsarnas sidor med insidorna ut. Lim för att få det stabilare – insidan ut för att texten om matavfall skulle bli lite mindre framträdande. Sedan mätte och klippte jag till tre ark att stoppa i lådan på bredden och två ark till längden. Därefter mätte jag ut var de långa och korta arken skulle mötas i lådan och klippte jack i arken – halva vägen igenom.

Vinstall-10

Vinstall-9

Vinstall-11

Vinstall-12

Sedan var det bara att sätta ihop arken så jacken matchade varandra och vips så var där ett rutmönster. För att få ordning på de fladdrande topparna valde jag sedan hederlig tejp i vinkel (så att arken blev stadiga mot varandra). Det var ju aldrig fråga om någon extrem skönhetspryl detta. Jag satte även tejp i vinklarna mellan själva lådan och rutmönstret så det blev stabila rutor även i kanterna.

Vinstall-13

Vinstall-14

Och så var det klart. Så nu kan man med gott samvete och utan en balans värd cirkusprinsessa ta hela lådan till bordet när det är dags att duka. Eller för den delen slippa höra små klirr när man har en dag med tunga fötter över köksgolvet. Vad tycker ni? Jag känner i alla fall att jag klarar mig utmärkt utan vinglashållare i mässing på väggen bredvid fläkten.

Julgransplundring med ljusstaksfundering

ut-med-julen

Så var det visst dags att göra slut med julen för den här gången. Sundbybergs stad hade den oerhört goda smaken att anordna julgransinlämning på grannadressen igår så vår gran rök med buller och bång och lämnade ett hav av barr efter sig. ”Vår lägenhet är inte gjord för att ta ut en julgran” som karln benämnde det – och jag tror han har en poäng. Borta är också julstjärnor, kitchiga tomtar på rad och lurven tomte på soffbordet. Kvar än så länge är stor julgransfot i duschen, men den ska upp på vinden vad det lider. Den stora frågan är nu om adventsljusstaken också ska bort. Den jag gjorde. Eller kan den komma undan och spela teater i rollen som vanlig ljusstake ett helt år?

ut-med-julen-2

Den passar sig ju rätt fint där. Bredvid blomman som, liksom jag och kameran, tycker det är lite väl kasst med ljus nuförtiden.

Idag ska jag ut och handla baddräkt, det kan bli en skräckfylld upplevelse.

Tapetrivning

tapetrivning-2

Vi är igång. Möblerna står i en hög mitt i rummet och den fina, men inte helt ”vi” fondtapeten är ett minne blott. Nu ska det bara väggarna spacklas och slipas, listerna slipas och målas, renoveringstapet upp på två väggar, tapet på två väggar och måla resten. Några dagars jobb utan bebis, nära på ringa hantverkare fortare än kvickt med bebis. Men det ska gå, som det heter.

tapetrivning

Det blir inte bättre av Tour de Ski på tv, jag har liksom inte förmågan att låta bli att titta…