Vår lilla hjälte

Den här lilla hjälten har spenderat sisådär 18 timmar de senaste dygnen på akuten. Inte sådär jätteakut läge, en förmodad urinvägsinfektion. Som han verkar vara rätt så ovetande om med tanke på att han smilat och tjoat med varenda läkare och sköterska som kommit i hans väg. I alla fall till de fick för sig att sticka honom i fingret eller så, det var inte kul alls. Föräldrarna däremot, lite värre för dem hela grejen. Känslan av att ens barn är trasigt önskar jag inte min värsta fiende. Att ens blanda ”mitt barn”, ”ont” och ”blod” i samma tanke är ju fruktansvärt.

Hur som, allt ser bra ut så nu behöver vi ”bara” ge honom penicillin tre gånger per dag. Om ni dock aldrig gett en femmånaders penicillin förut så kan jag meddela att det inte är en walk in the park direkt. Läkaren jämförde det med att vi skulle dricka fotogen. Så för en lillsnorp som ju aldrig har ätit något annat än bröstmjölk innebär en liten spruta 25 kväljningar och 350 ormningar i famnen (och hjärtsnörp för mamman), men vi jobbar på. Han skrattar ju i alla fall däremellan och då smälter jag tio gånger om.

Att vara mamma alltså, vilken resa.

Sliten småbarnsmor?

julapple

Snart tre månader in i föräldraskapet och so far so good tänker jag. Jag vet inte, jag tycker inte jag känner mig som någon direkt sliten småbarnsmamma. Okej, hittills har lilleman sovit superbra på nätterna och eftersom jag konsekvent somnar mitt i matningarna på natten så sover jag mer eller mindre fulla nätter. Sen får det vara tvättberg av både ren och smutsig tvätt, svag bebisbajslukt på toaletten och lite (ganska mycket) skit i hörnen.

julapple-3

Det vi dock kan diskutera är ju den där amningshjärna. Vilken skön bubbelplast som hjärnan är invirad i mest hela dagarna. Det är inte många kontaktytor som klickar i varandra där inne just nu. Som det faktum att jag på tre butiksbesök inte lyckats komma ihåg att få med mig kardemumma och kokos (som jag verkligen behöver) hem men istället köpt ett paket champinjoner och tre kilo clementiner. Eller att det tagit mig en dag att ens få ihop den här texten.

julapple-2

Effektivisera livet är en annan viktig punkt på dagordningen. Det ligger prydligt skurna pajbitar i frysen för enkelt lunchintag. Frukosten äts numera i köket och inte framför tv:n eftersom det innebär en mindre flytt av liten och därmed en större chans att han är nöjd både genom tillagning och intag. Deodoranten är en föräldraledigs bästa vän och så vidare. Det är inte klokt vad man kan kapa tid i sitt liv när man sätts på prov.

Familjetid

sigge-och-pappa

Pappan är hemma och vi myser på här hemma. Fast hittills har vi egentligen mest varit effektiva. Delat på promenaderna och ”gå runt med nyfiken och halvsur Sigge på axeln” för att få målning/städning/mailande gjort typ. Men från och med idag kör vi 100% familjetid (jag kan fortfarande inte greppa att jag kan säga sånt, att jag har en egen liten familj numera – galenskap). Vi har varit på långpromenad och sovit i soffan alla tre och imorgon bitti drar vi till Köpenhamn i två nätter! Jag tänker Illum och julmarknad på Tivoli och karln har siktet inställt på ett akvarium. Därefter blir det ett stopp hos kusinerna i Skåne innan vi är tillbaka i stan.

Och då ryktas det om projekt julgran  (kan typ inte bärga mig utan är som en galen fyraåring som pratar om det konstant).

Så ska jag bjuda på bilder på hallen också, det blev faktiskt någon form av seccé tycker vi.

En fin söndag

sigge-suddgummi-3

sigge-suddgummi-2

sigge-suddgummi

Att försöka fotografera en vaken bebis som inte vill ligga själv med ett objektiv som är lite för zoomat. Är han inte för söt den lilla gofisen?

Här hemma lyser solen och vi har sväron på besök med farsdag-fikande, Sigge-gos och byte av dimrar till lamporna. Jag ska snart svida om till mitt allra minst amningsvänliga klädesplagg och gå på barnfri brunch med kompisarna så far och son får lite egentid såhär på eftermiddagen på deras dag. Och till kvällen ska vi planera och boka resa till Köpenhamn, så ni har nu några timmar på er att lämna era absolut bästa Köpenhamnstips.

Glad söndag och fars dag alla!

”Egentid”

babygym

En ny fas har inträtt i våra liv. Den med en bebis som tittar på allt och kan roa sig själv flera gånger per dag. Så vi testade att köpa ett babygym på Blocket – och vilken succé. Där ligger han som en prins och konverserar de flygande fiskarna. I säkert tio till tjugo minuter i sträck. Fantastiskt med lite egentid man helt plötsligt kan sno åt sig. Fast det som är ännu mer fantastiskt är att han knäckt koden ”att le”. Dra åt skogen vad söt han är när han bränner av ett flin i soffan på kvällen med två föräldrar som står och hafajvar bredvid och lovar varandra dyrt och heligt att han är det finaste som skapats på denna jord.

Apropå egentid, jag var på IKEA idag. Själv. Även om man inte kanske kan kalla det äkta egentid med tanke på att hela norra Stockholms befolkning befann sig där just idag. Hur som helst, vi hade bil och en ihopsamlad lista så jag matade Sigge i soffan och så fort han var klar hivade jag ungen till karln och hävde mig iväg med vetskapen om att jag hade två timmer på mig. I värsta fall en timmer och fyrtiofem minuter, i bästa fall tre timmar. Maken till effektivitet har IKEA aldrig sett (och så snyggt packad har en V40 aldrig varit, men det är en annan historia) och när jag kom hem låg en supernöjd bebis på skötbordet och gurglade. Alla glada och nöjda.

Ett plåster och fler kostymdraman

dagarna

Nu har jag precis avslutat alla tre säsonger av Mr Selfridge och lider brist på ny tv-serie med gentlemän i hög hatt. Jag får ju erkänna att jag spenderar en och annan timme so på bilden, i soffan med tv:n på. Och alla vet ju att kostymdraman är de absolut bästa. Så shoot om ni har några bra tips.

dagarna-2

Detta är dock en mindre vanligt förekommande syn, Sigge som sover själv. På nätterna är det inget problem men på dagarna vill den lille herrn vara på mig. Om han är vaken vill han gärna hänga på axeln medan jag går runt. Stannar jag gnyr han. Testar jag att sätta honom i babysittern eller lägga honom på en filt protesterar han tydligt inom 15 sekunder. När han sover kan han sova på mig i två timmar men skulle jag lägga ner honom är han vaken inom tio minuter. Sån är han och det är väl bara att hänga med – och röja järnet de få gånger ensamsömn fungerar. Dessvärre brukar jag bara lyckas ta mig till mat och diskmaskin och aldrig till allt det där roliga innan jag blir tillbakakallad till soffan, serierna och fantastisk bebismys.

Jag och han och Sigge

sigge

Nano har fått ett namn. The almighty Sigge är det som styr här hemma numera. Vi visste ju inte om det var en liten flick-Nano eller pojk-Nano där inne och hade två listor med tänkbara namn, två listor som vi var rätt nöjda med. Men boy var det svårt att säga vad det var för liten parvel när han väl kom eller? Väldigt svårt. Vi testade hit och dit, namn som kändes toppen innan kändes helfel. Han var varken det ena eller det andra. Men så kom vi till Sigge och testade även det för en dag. Dag två fick det hänga kvar för att ”det inte kändes alltför knasigt”. Tredje dagen kom BVC på besök och frågade om han hette något och skrev Sigge på ett (i och för sig väldigt informellt) papper. Dag fyra hade det börjat sätta sig och femte dagen hette han helt enkelt Sigge.

Eller Sigge senap/Sigge sömntuta/Sigge surpuppa/Sigge sötnöt osv.

Tre veckor

blomfrossa

blomfrossa-2

Så här det gått tre veckor sedan lilleman gjorde entre i våra liv. Planen var den, tre veckor av absolut inga krav och tro mig att det har vi haft. Inga krav. I tre veckor. Vilken lyx alltså. Men nu är det dags för lite rutiner igen, så mycket som det går med en ny liten människa här hemma. Karln är tillbaka på jobbet från och med idag, och jag är visst tillbaka på bloggen, tada.

bebisbesok

bebisbesok-2

bebisbesok-2

Vad har hänt under dessa veckor då? Många säsonger Modern Family har det blivit. Mjölkkaos, sömnlöshet, blombud och bajsraketer på skötbordet också. Familjebesök och tillslut också vänner på besök eller utflykter har vi fått till och som sig bör har den lille mannen skött sig exemplariskt när andra har tittat på, inte för att han är en odåga annars heller i och för sig. Vi har gått lite promenader och testat att äta lunch ute. Insett hur många blöjor som går åt på en dag när man har en superbajsare i familjen och dundrat tvättmaskiner i parti och minut. Vi har också lyckats med konststycket att möblera om, vilket ändå verkar normalt när man helt plötsligt spenderar massa mer tid hemma än vanligt.

postgravidmat-2

postgravidmat

Sen är det ju massor med saker vi inte gjort de här veckorna. Som att äta strukturerad mat. Förutom en gudomlig chili som karln gjorde och en oerhört efterlängtad charkbricka (tänk er, nio månader utan italiensk salami, knas) har vi mest ätit yoghurt, smörgås och gröt. Fotografera har det inte heller blivit mycket av, förutom med mobilen då som numera är proppfull med bilder på mer eller mindre samma min på liten. Slutligen ska vi inte tala om det här med kläder. Att klä sig i någon annat än mjukisbyxor och halvshaskig nedspilld t-shirt har jag inte heller mäktat med.

Men nu så, nu har de tre veckorna passerat och vi ska försöka få lite ordning på det nya torpet här hemma.

Tack!

tack

Världens största tack för alla gratulationer på alla håll och kanter. Så himla fina ni är!

Här hemma tuffar livet på. Vi försöker hitta lite rutiner och förstå vår lille pys, går på promenader och sover så gott vi kan, försöker hitta på ett namn och konstaterar samtidigt att det är fascinerande vad lite man får gjort trots att the little man sover sådär 20 timmar per dygn. Men vi börjar känna att det är dags att utöka bubblan lite. Fast vi tar det i sakta mak.

Idag har vi i alla fall haft besök av BVC (ja, vi panikstädade) och fått bekräftat att liten verkar må bra och att vi inte är så dåliga föräldrar som vi ibland känner oss som. Sedan har vi gått på den längsta promenaden hittills och nu bloggar jag. Full action med andra ord.

(men ja, jag skriver detta inlägg med en hand på grund av fyra kilo guld på den andra).

Han är här nu!

nano

nano-2

Tyst här en vecka så jag anar att ni kanske anar vad som hänt. Om ni inte följer mig på instagram då, för då vet ni. Han är här nu. Vår son. De sjukaste och bästa två orden jag vet just nu. Precis enligt våra önskemål (jag ville väldigt gärna klara av den där frukosten på fredagsmorgonen) så satte det hela igång på fredagskvällen och klockan 10.52 på lördagsförmiddagen var han här. Lite mer detaljer om det hela kommer vad det lider.

För just nu har vi inte tid till så mycket förutom att hänga i den där så välkända bubblan. Vi gör mest ingenting. Tittar på honom när han sover, tittar på honom när han vaknar, ger lite mat när han säger till, vädrar efter kisslukt och tittar lite till. Vi gråter ibland också, och skrattar. Vi pussar varandra och försöker förstå att vi har gjort honom och att ingen kommer ta honom ifrån oss. Att han är ours to keep.

Jag är så stolt så jag spricker, kär så jag går av och överväldigad så jag inte vet var jag ska ta vägen.