A little bit of this and a little bit of that

Vet ni, jag har tänkt blogg så många gånger senaste veckorna. Men istället för att plocka ur minneskortet ut kameran och sätta mig framför datorn har jag gjort saker i stil med att komma på att jag nog måste kissa, dricka kaffe, dansat spejsigt för att Sigge ska skratta/inte behöva bli upplyft, grävt rabatt, undvikit att bli påkörd av Sigge i gåstol på väg mot datorn, bytt bajsblöja och så vidare. Jag har visst varit fullt upptagen med att leva helt enkelt.

Men inga onda ögon och sura miner hitåt tack, ni har inte missat speciellt mycket. I alla fall inte mer än att det går att slänga ihop ett gott och blandat-inlägg med hyfsad kvalitet. För mest har vi bara spenderat tid här hemma utan några större utsvävningar åt varken höger eller vänster. I vårt hus och i vår trädgård. Stället som känns så mycket hemma så det är så att det enda rimliga borde vara att jag bodde här i ett tidigare liv. Om jag nu hade varit en sådan som tror på sådant.

Mest av allt har jag spenderat mängder med tid med och på den här lilla pajasen. Varje dag, ja varje minut med honom är magisk på sitt lilla sätt (möjligtvis undantaget de sekundrar ett av hans ”high pitch galen man”-skrik varar, men annars alltså).

Jag har stått ute på uteplatsen och hackat grönsaker. Inte för att det är speciellt praktiskt egentligen utan mest för att man överhuvudtaget kan göra sånt när man har en tomt. Och kan man, bör man.

Jag har pillat med växtlighet både inne och ute och försöker till och med få saker och ting att föröka sig. Hittade en gammal pennburk som (tillsammans med en gammal barnmatsburk) fick i uppgift att ta hand om sticklingar. Mycket bättre än dess tidigare uppgift; härbärge till gamla odugliga pennor och linjaler med utsuddade siffror och streck.

Det har ätits sjukt mycket god mat också.

Vi har turistat lite också. Tog det säkra före det osäkra och höll oss inom kommungränsen. Drottningsholms slott, faktiskt riktigt pampigt. Det har jag aldrig insett… Och när vi ändå är inne på pampigt, Game of Thrones har ju börjat igen så det har vi också spenderat tid på, men utan att fotografera (så jag tyckte det passade in här).

En farmor och farfar och morfar och Mini har varit på besök, med lekkamrater i världsklass tyckte Sigge och en grindbyggare i världsklass tyckte föräldrarna (svärfar hjälpte oss alltså bygga grind som får fem av fem pärleportar).

Vi har faktiskt lämnat ön också, bevis ovan. Vi åkte in till en slumrande storstad och köpte väsentligheter. Men sen åkte vi hem igen illa kvickt.

Ja jättemycket, jättegod mat.

Så har vi han också, min andra halva. Jag har spenderat mycket tid med honom också och vilken klippa han är. Tio år senare och jag är faktiskt på riktigt mer kär än någonsin.

Och så fixar vi sakta men säkert till det här hemma. Flyttar runt och skriver listor. Näthandlar och ångrar oss. Dricker kaffe och funderar och jag pratar på om tapeter och karln lyssnar halvt och hummar för att han tycker det är mycket mer intressant med saker man kan styra med appar (och där slutar jag att lyssna så vi håller balansen).

Så blev det augusti och nu är jag mest inne i processen att förstå och förbereda mig för att snart är det dags att jobba igen.

Morgondis, husdjur, tofflor, ny dator – you name it

Sigge tyckte att kvart över fem var en bra tid för uppstigning imorse. Hans föräldrar hade åsikter kring detta men var visst för trötta för att framföra dem så vi gick upp. Det finns dock fördelar med det. Som att karln undrar om fönstren verkligen ska vara sådär immiga och jag som har tofflorna redo tar på mig uppgiften att undersöka grannarnas hus (lite på avstånd, var lugna) och kliver ut i morgondis med betande rådjur (hjortar?) mer eller mindre på tomten och en nyvaken sol på det. Fördel serverad på silverfat mina vänner.

Annars så kom det gamla datorhaveriet tillbaka. Ni vet den uppätna sladden och dess följetång. Fast den här gången kom det tillbaka i form av att datorn helt enkelt började klappa ihop. Så, rädd för att förlora år av minnen samlade i bilder, vi tog ändan ur vagnen (läs: satte ändorna i bilen och åkte till Täby centrum) och köpte en ny. Jag vill dock rikta ett stort tack till min lilla trotjänare sedan sju år tillbaka, du har varit perfekt. Nu sitter jag istället vid en stationär rackare som visar bilderna i knivskarphet och gör mig förundrad över tekniken och dess framfart.

Lite skryt har väl ingen dött av

Jag fortsätter skryta lite tänkte jag. Sommaren 2017, även känd som skrytsommaren, eftersom det enda som strömmar ut på mina sociala medier-kanaler förtillfället verkar vara just skryt. Sötast bebis, blåast hus, vackrast väder, kärast förhållande, gladast lynne, flest jordgubbar och så vidare. Det är ingen hejd på tillställningen så herr jante göra sig ej besvär förrän kanske i oktober eller så.

Men det får vara så nu. För jag njuter verkligen av tillvaron – av att ta en snabbis till färgaffären, titta på vattenspridaren eller äta middag i det fria (ergo bilden) när andan faller på. Vi har årets härligaste bebis här hemma och vädret är ju faktiskt strålande (den uteblivna värmeböljan är inte hemsk när man är tio månader). Kraven och måstena är absolut inga och vi har till och med ställt in de vaga planerna på semesterutflykt vi hade, bara för att vi har det så bra här hemma.

Slut på skryt, dags att laga middag. Hoppas ni alla har det helt underbart ni med i sommarsolen!

Harstena tillslut

Under veckans Fångö-besök tog vi en tur till Harstena. Mer än att det är en ö i Gryts skärgård som inhyser mer hus i mer klusterform än vad någon annan ö däromkring gör vet jag egentligen inte. I tio år har jag åkt förbi då och då när vi varit ute på tur men jag har aldrig gått i land. Nu har jag dock äntligen gjort det och vet också att det är väldigt mysigt. Jag fick även lära mig att där finns röda näckrosor (vilket visst inte finns på så många andra ställen) och att pallade röda vinbär smakar godare än andra.

Något mer fotograferande än så blev det inte denna Fångövistelse. Men några bad, god mat, galen fotbollsmatch, koja, brygghäng och sol har vi roat oss med. Så härligt och framför allt mysigt att vara alla samlade i sol på trädäcket.

Ett bad om dagen är bra för magen

Några minuter bort ligger det här stället, Lundhagsbadet. Inget sexigt klippbad eller sandstrand med uthängande palmer utan en kommunal badplats med bryggor, stegar och gräsmatta. Men åker man dit en kväll när molnen börjar hopa sig så är det bara du och fåglarna och ett lagom vilt och svalt sjövatten så…

Och man ångrar aldrig ett dopp, som man säger.

Sen var det grejen med att hiva upp kameran, men ni kan vara lugna. Rådande tågordning är 1. njuta, 2. insupa, 3. eventuell fotografering (jag har ju ändå en blogg MED bilder att sköta). Så foton ovan tagna med blött hår och go känsla i magen.

Finbesök och utflyktsmål

Vi har haft finbesök i huset.

Svågern med familj från Skåne har varit här i dagarna två och testat om det fungerar att bo, leka på gräsmattan, hänga på uteplatsen och åka på Ekerö-utflykter. Och allt verkar fungera toppen så inga tecken på att vi behöver flytta än så länge.

Bilderna kommer från Rosenhill som vi åkte till igår, det bloggvänliga stället vi besökte utan kamera för ett tag sedan. Jag var inte überaktiv med kameran den här gången heller, hade fullt upp med att insupa och titta på liten som var fascinerad över en plastgunga i ett äppelträd, men några kort blev det. Och idag begav vi oss sedan till ännu ett oerhört bloggvänligt ställe, Äppelfabriken på grannön Färingsö. Ingen kamera i packningen men ett hett utflyktstips det också.

Nu är huset rätt tomt och vi laddar inför avfärd söderöver imorgon för att sluta upp med skåningarna igen hos sväronen.

Smink är lyx och juni är visst slut

Efter att inte ha lämnat ön på flera dagar drog jag igår på mig slitna jeans och en aning i färgen osmickrande t-shirt och for till Pettersson för middag med gänget. Jag sminkade mig också. Ska jag vara helt ärlig tog jag till och med fram en gammal Biotherm-olja som jag köpte svindyrt på en tax free i tron om att den var fuktgivande (men det visade sig att den bara var till för att få ett  ”glow” i nyllet) och smetade på kinderna. Efter tio månaders mammaledighet räckte det prima för att jag skulle känna mig fancy pancy.

Och så hade jag sådär underbart trevligt som man har med sina bästa vänner. Sitta i lugn och ro och snacka strunt och stora saker. Uppdatera varandra om hus, hund, mallis, jobb och annat smått och gott. Jag älskar de där tokorna.

Sen vaknade man hips vips upp till juli som verkar haka på juni i temperatur och känsla. Men jag ska visst bada idag ändå, mer om det vid ett senare tillfälle dock.

Post förkylning och kaffe i det fria

Titta här då.

Ni bevittnar fotobevis från första kaffemorgonen på uteplatsen. Det var rätt varmt och skönt faktiskt, men harig mamma tyckte det blåste och var osäker på skuggtemperaturen vid åtta-hugget så därav mössa på liten.

Annars bevisade det sig återigen att man inte ska sticka ut hakan och hylla livet för en sekund utan att tro att det kommer skita sig sekunden senare. För sagt och gjort, jag har varit förkyld. Och som ni kanske vet vid det här laget är jag värdelös på att vara sjuk. Jag går otvivelaktigt in i en liten depression när snuvan gör sig hemmastadd i näshålorna. ”Depression smepprission” tänker antagligen ni då, men det är faktiskt sant. Under minst en dag per förkylning är jag ett spöke med en allt annat än lustig hjärna och inte det minsta rolig att ha att göra med, allra minst för mig själv. Så då brukar jag göra det som känns bäst för (nästan) alla inblandade – vara tyst och tillbakadragen och endast klaga inför karln (den stackaren alltså).

Tills det är över och jag brukar bli alldeles kvittrig igen. Som idag alltså. Först kaffe i morgonsolen och sen skulle jag blogga men började dra ogräs på kommunens mark härintill istället och konstaterade med salighet i rösten när jag kom in att ”det här var ju för mysigt alltså” (det blåser för övrigt storm ute nu).

Nobelpris i planering (not) och lugn och ro (lite)

Med tanke på att vi faktiskt är lediga och tillsammans precis varenda dag i veckan är det legitimt att fråga hur vi egentligen tänkte med att åka till IKEA en söndag mitt på dagen en lönehelg? Inte alls måste vara det uppenbara svaret. Att vi sedan hade för avsikt att få grejerna hemkörda samma dag och därmed behövde vara plockade, betalade och klarköade till hemleveransen senast klockan 15.00 och inte hade ätit lunch innan avfärd skickar oss inte närmare ett Nobelpris kan jag lova.

Men vi lyckades, trots 110 kollin av garderobsinredning på ta själv-lagret (om än med nästa månads kvot av fula ord förbrukad).

Så igårkväll skruvade vi soffa och idag har vi jobbat garderob och vitrinskåp (för det blev ett, tjoho). Och bra blir det, riktigt bra. Men vi känner ändå att vi tar det lugnt, vi har ingen stress här. Här ska vi bo ett bra tag framöver så vi skapar ett långsiktigt hem i lugn och ro. I alla fall så lugn och ro som jag och mitt intresse mäktar med (läs: IKEA kunde alltså inte vänta till måndag – suck).

Jag är inte död, men jag är i himlen

Haj haj, hallåo.

Sådärja, en första rapport från Ekerö kommer här. Jag ber om ursäkt för att den dröjt, jag har visst haft fullt upp med att flytta, leta underkläder, bestämma logistik i kök, fira midsommar, besöka IKEA, gå runt med Sigge som lärt sig just att gå, grilla, klappa händerna i löjlig eufori när möbler passar så in i bängen bra, sa jag leta underkläder (?) och konstatera att det känns så oerhört bra detta cirka sjuttiofem gånger per dag.

För det är inte klokt vad bra vi mår i magen just nu. Vi stannar upp, tittar oss omkring och njuter hela tiden. Är sådär fnittrigt nyförälskade i vårt hus och i denna ö.

Att det dock är kaos är väl självskrivet tänker jag. Till exempel använde två personer precis trettio minuter av kvällen för att leta efter min dator (funnen och hyfsat välmående, tackar som frågar). Men ni ser att det i alla fall finns lite utemöbler och framför allt en uteplats med en grön fondvägg – och mer än så kräver jag faktiskt inte just nu.

Men jag lovar mer bilder och lite bättre bloggflyt från och med nu. Nu vet jag ju i alla fall var datorn är.