Harstena tillslut

Under veckans Fångö-besök tog vi en tur till Harstena. Mer än att det är en ö i Gryts skärgård som inhyser mer hus i mer klusterform än vad någon annan ö däromkring gör vet jag egentligen inte. I tio år har jag åkt förbi då och då när vi varit ute på tur men jag har aldrig gått i land. Nu har jag dock äntligen gjort det och vet också att det är väldigt mysigt. Jag fick även lära mig att där finns röda näckrosor (vilket visst inte finns på så många andra ställen) och att pallade röda vinbär smakar godare än andra.

Något mer fotograferande än så blev det inte denna Fångövistelse. Men några bad, god mat, galen fotbollsmatch, koja, brygghäng och sol har vi roat oss med. Så härligt och framför allt mysigt att vara alla samlade i sol på trädäcket.

Ett bad om dagen är bra för magen

Några minuter bort ligger det här stället, Lundhagsbadet. Inget sexigt klippbad eller sandstrand med uthängande palmer utan en kommunal badplats med bryggor, stegar och gräsmatta. Men åker man dit en kväll när molnen börjar hopa sig så är det bara du och fåglarna och ett lagom vilt och svalt sjövatten så…

Och man ångrar aldrig ett dopp, som man säger.

Sen var det grejen med att hiva upp kameran, men ni kan vara lugna. Rådande tågordning är 1. njuta, 2. insupa, 3. eventuell fotografering (jag har ju ändå en blogg MED bilder att sköta). Så foton ovan tagna med blött hår och go känsla i magen.

Finbesök och utflyktsmål

Vi har haft finbesök i huset.

Svågern med familj från Skåne har varit här i dagarna två och testat om det fungerar att bo, leka på gräsmattan, hänga på uteplatsen och åka på Ekerö-utflykter. Och allt verkar fungera toppen så inga tecken på att vi behöver flytta än så länge.

Bilderna kommer från Rosenhill som vi åkte till igår, det bloggvänliga stället vi besökte utan kamera för ett tag sedan. Jag var inte überaktiv med kameran den här gången heller, hade fullt upp med att insupa och titta på liten som var fascinerad över en plastgunga i ett äppelträd, men några kort blev det. Och idag begav vi oss sedan till ännu ett oerhört bloggvänligt ställe, Äppelfabriken på grannön Färingsö. Ingen kamera i packningen men ett hett utflyktstips det också.

Nu är huset rätt tomt och vi laddar inför avfärd söderöver imorgon för att sluta upp med skåningarna igen hos sväronen.

Smink är lyx och juni är visst slut

Efter att inte ha lämnat ön på flera dagar drog jag igår på mig slitna jeans och en aning i färgen osmickrande t-shirt och for till Pettersson för middag med gänget. Jag sminkade mig också. Ska jag vara helt ärlig tog jag till och med fram en gammal Biotherm-olja som jag köpte svindyrt på en tax free i tron om att den var fuktgivande (men det visade sig att den bara var till för att få ett  ”glow” i nyllet) och smetade på kinderna. Efter tio månaders mammaledighet räckte det prima för att jag skulle känna mig fancy pancy.

Och så hade jag sådär underbart trevligt som man har med sina bästa vänner. Sitta i lugn och ro och snacka strunt och stora saker. Uppdatera varandra om hus, hund, mallis, jobb och annat smått och gott. Jag älskar de där tokorna.

Sen vaknade man hips vips upp till juli som verkar haka på juni i temperatur och känsla. Men jag ska visst bada idag ändå, mer om det vid ett senare tillfälle dock.

Post förkylning och kaffe i det fria

Titta här då.

Ni bevittnar fotobevis från första kaffemorgonen på uteplatsen. Det var rätt varmt och skönt faktiskt, men harig mamma tyckte det blåste och var osäker på skuggtemperaturen vid åtta-hugget så därav mössa på liten.

Annars bevisade det sig återigen att man inte ska sticka ut hakan och hylla livet för en sekund utan att tro att det kommer skita sig sekunden senare. För sagt och gjort, jag har varit förkyld. Och som ni kanske vet vid det här laget är jag värdelös på att vara sjuk. Jag går otvivelaktigt in i en liten depression när snuvan gör sig hemmastadd i näshålorna. ”Depression smepprission” tänker antagligen ni då, men det är faktiskt sant. Under minst en dag per förkylning är jag ett spöke med en allt annat än lustig hjärna och inte det minsta rolig att ha att göra med, allra minst för mig själv. Så då brukar jag göra det som känns bäst för (nästan) alla inblandade – vara tyst och tillbakadragen och endast klaga inför karln (den stackaren alltså).

Tills det är över och jag brukar bli alldeles kvittrig igen. Som idag alltså. Först kaffe i morgonsolen och sen skulle jag blogga men började dra ogräs på kommunens mark härintill istället och konstaterade med salighet i rösten när jag kom in att ”det här var ju för mysigt alltså” (det blåser för övrigt storm ute nu).

Nobelpris i planering (not) och lugn och ro (lite)

Med tanke på att vi faktiskt är lediga och tillsammans precis varenda dag i veckan är det legitimt att fråga hur vi egentligen tänkte med att åka till IKEA en söndag mitt på dagen en lönehelg? Inte alls måste vara det uppenbara svaret. Att vi sedan hade för avsikt att få grejerna hemkörda samma dag och därmed behövde vara plockade, betalade och klarköade till hemleveransen senast klockan 15.00 och inte hade ätit lunch innan avfärd skickar oss inte närmare ett Nobelpris kan jag lova.

Men vi lyckades, trots 110 kollin av garderobsinredning på ta själv-lagret (om än med nästa månads kvot av fula ord förbrukad).

Så igårkväll skruvade vi soffa och idag har vi jobbat garderob och vitrinskåp (för det blev ett, tjoho). Och bra blir det, riktigt bra. Men vi känner ändå att vi tar det lugnt, vi har ingen stress här. Här ska vi bo ett bra tag framöver så vi skapar ett långsiktigt hem i lugn och ro. I alla fall så lugn och ro som jag och mitt intresse mäktar med (läs: IKEA kunde alltså inte vänta till måndag – suck).

Jag är inte död, men jag är i himlen

Haj haj, hallåo.

Sådärja, en första rapport från Ekerö kommer här. Jag ber om ursäkt för att den dröjt, jag har visst haft fullt upp med att flytta, leta underkläder, bestämma logistik i kök, fira midsommar, besöka IKEA, gå runt med Sigge som lärt sig just att gå, grilla, klappa händerna i löjlig eufori när möbler passar så in i bängen bra, sa jag leta underkläder (?) och konstatera att det känns så oerhört bra detta cirka sjuttiofem gånger per dag.

För det är inte klokt vad bra vi mår i magen just nu. Vi stannar upp, tittar oss omkring och njuter hela tiden. Är sådär fnittrigt nyförälskade i vårt hus och i denna ö.

Att det dock är kaos är väl självskrivet tänker jag. Till exempel använde två personer precis trettio minuter av kvällen för att leta efter min dator (funnen och hyfsat välmående, tackar som frågar). Men ni ser att det i alla fall finns lite utemöbler och framför allt en uteplats med en grön fondvägg – och mer än så kräver jag faktiskt inte just nu.

Men jag lovar mer bilder och lite bättre bloggflyt från och med nu. Nu vet jag ju i alla fall var datorn är.

Min vackra idyll

Hej hej hallå.

Vi är kvar i Dalarna och njuter i post-studenttider. Har INGA måsten och dricker hutlösa mängder kaffe. Den här tiden i den här delen av landet är verkligen magisk. Det är så grönt och vackert, vädret är sådär perfekt (inte för varmt, inte för kallt, sol för påfyllnad av D-vitamin och moln för bra fotoljus) och inga mygg. Så tänker ni att ni nog ändå måste besöka Dalarna någon gång i ert liv så är det dags att packa in er i bilen ungefär NU.

Men idag är sista dagen för oss för denna gången. Flytten står på agendan så imorgon åker vi hem och börjar. Iiiiiiiiiih!

Fast innan vi är där ska vi mysa i solen/skuggan så fort Sigge vaknar.

Studentens lyckliga dar

Sjung om!

Så var då alla syskonen, citat från pappa, ”pressade genom det svenska skolsystemet”. Idag har vi firat Anton som tagit studenten. Hipp hipp hurra för honom.

Dagen började här hemma med stilla blomplock och bukettarrangering, medan studenten själv testade tidens begränsningar och möjligheter i ett försök att komma i tid till fotografering iförd både en kostym och slips. Sen bar det av in till Noret och lunch, utspring, avvinkning av studentflak och inhandling av Sigge-mat och gröna bananer. Jag hade på mig en gammal blå klänning från någon av de där bröllopssommarna, kände mig faktiskt lite fin och blev lipsill av att titta på de glada ungdomarna som just denna dag var på toppen av allt de känner och vet. Minnen och känslor.

Sen var det kalas här hemma med den närmsta släkten som vanligt. Och det i sin tur innebär i runda slängar trettio (plus) personer så då fick kameran vila mest, eftersom vår lilla bebis inte alltid är ett stort fan av folk, ljud och gamla tanter (läs: farmor) som vill hälsa.

Tillslut drog studenten vidare och Sigge återgick till gott humör och jagande av hundar. En superhärlig dag med alla nöjda (och nu skapligt trötta). Förutom Leksands gymnasium då möjligen som blir ett musikgeni kort nästa år.

Grattis bästa Anton!

En liten oreda och en snart flytt

Packhjälp.

Förvisso blev jag väldigt mycket mer effektiv i livet när vi fick barn men nej, packning undantaget. Så förra veckan kom farmor och farfar upp och byggde torn som lilleman fick riva, så föräldrarna kunde hänga på vinden och packa i några timmar. TACK.

Flytten förresten, ska vi ta tag i den kanske. Den går nämligen visst av stapeln lite tidigare än vi först tänkte. Planen var efter midsommar, meeeeen vi kunde inte riktigt hålla oss när huset ändå stod klart. Så galenskapen i historien är inte färdiga ännu, för redan imorgon får vi nycklarna (och med ”får” menar jag såklart ”betalar vi dyrt för”). Sedan smäller det på midsommarveckan, då går lasset. Men eftersom vi däremellan ska spendera några dagar i Dalarna på student med mera så har vi inte mer än några få ynka nätter kvar här i Sumpan. Sen bor vi visst på Ekerö och som vi längtar.