The end of an era

Jahapp.

En grå dag i storstaden så vad passade då bättre än att ta liten under armen (ne, i bilbarnstolen) och dra till IKEA för lite rekning inför flytt? Inte mycket. Så där flanerade vi runt, fick Kina-feeling och slog oss ner i ett uppbyggt rum och åt mellanmål, skrattade åt barn som gick (det roligaste liten vet efter att äta på papper), köpte leksak och provsatt (med bebis i sele på magen) alla utemöbler på lagret. Mysigt som bara den.

Sista rycket av min ensamma föräldraledighet helt enkelt.

För imorgon är ju inte bara karlns sista arbetsdag utan faktiskt sista dagen av ”bara jag och Sigge”-tid också. The end of an era som man säger.

En liten familj en hel lång sommar

Vaxholm.

Nog är det fint alltså, men att ta en tur dit en lördagsförmiddag när solen precis kommit till stan bör kanske ändå övervägas noga och inte göras på uppstuds. Speciellt inte om man har en fallenhet för högt blodtryck eller folkskygghet. Dra mig baklänges vad folk det var. Men med lite tålamod och några djupa andetag hittade vi tillslut en parkeringsplats och hade det väldigt trevligt vid sidan om vattenglittret.

En föraning om resten av sommaren. För från och med torsdag och tre månader framöver är det jag, karln och Sigge för hela slanten. Inget sådant där jobb som kan komma i vägen utan gemensamma tupplurer, utflykter och jordgubbsfrukostar för hela slanten.

Att jag redan nu panikar för att det kommer gå så fort är en annan saga. Men jag tänker att jag har tre dagar på mig att finna ett inre carpe diem i  världsklass.

Johannas sommarvisa

Inte för att vara sån.

Men jag känner mig lite som Ida här jag. Du ska liksom inte tro att det blir sommar förrän jag sätter fart. Önskade jag inte shortsväder tro, för att dagen efter få någon form av semiallämänngiltig meteorologisk sommar? Jo så var det. Heja mig.

Pappa och Mini var här ett dygn så häromdagen besökte vi huset och tittade in genom byggstängslet och lyssnade på, hör här, den öronbedövande fågelsången. Och träden var gröna och vattnet blått och jag vill flytta omedelbums. Måste bara börja packa först…

(note to reader: jag överdrev (jag gör det ibland), det var inte helt öronbedövande. Man kunde prata och höra varandra. Men knappt…)

Min helg och det blev visst sommar i år också

När livet är skit.

Ibland händer saker som man inte i sin vildaste fantasi kunde tänka sig. Jag har en vän som precis varit med om något sådant. Att hela tillvaron bara kastats omkull och allt man trodde var inte längre är.

Så då gjorde vi det enda rätta. Vi i barndomsgänget som (bland mycket mycket annat) tillsammans köpt Spice girls-bilder, bråkat över pojkar, haft vattenkrig på Hallevi, dragit runt på Noret alldeles för kalla Valborgskvällar, delat hemligheter och snackat skit om lärare samlade oss och tog skiten tillsammans. I alla fall för en helg. Pratade och tänkte på annat om vartannat.

Så det är vad jag gjorde i helgen. Nu är det dock onsdag, så det är ju ingen vidare förklaring till bloggkoma att jag var upptagen lördag och halva söndagen kan man tycka. Men jag tänker att det ju faktiskt gått och blivit sommar så det mesta kan väl få vara förlåtet. Så nu sitter jag och väntar på att Siggemannen ska vakna så vi kan gå ut i det fina vädret och busa.

Kortväder inom sikte?

Kom sommar.

Sigge har fått sina första par shorts och har ni sett något gulligare. De små knubbisbenen ute i det fria alltså, kan inte värmen komma nyss.

Fast idag har det ju varit nära. Vi har suttit ute på Karins altan och ätit Sushi i solskenet och efter det åkte jag och Sigge in till stan för att hänga i park innan pappan slutade jobbet. Bänkskivekoll väntade och det gick ju bra även om Sigge dock var betydligt mer intresserad av fontänen utanför. Sen åkte vi hem och gjorde sallad. Eller i ärlighetens namn så gjorde jag sallad eftersom karln swishade av sig sitt finger på mandolinen. Ajajajajaj.

Morgonstund med guld i mund

Morgonlyx.

Förvisso slog liten upp ögonen lite väl tidigt för min smak, men när jag lyckades skaka ur John Blund ur ögonen tog vi oss upp och ut ur den lilla stugan (för att den lite krassliga pappan skulle få någon timme sömn till). Ut till världens härligaste morgon. Vips var han förlåten för den arla morgontimmen direkt. Så där hängde vi på en filt med utsikt ett litet tag innan det var dags för frukost.

Livskvalitet mina damer och herrar.

Samla och rensa

Änt’e fredag så säg.

Jo men det är ju det och solen verkar vara tillbaka i huvudstaden, hurra. Jag och Sigge har precis varit hemma hos Hanna och lämnat en bagagelucka full med saker att sälja, eftersom Hanna så oerhört vänligt erbjudit sig att åka på bakluckeloppis å hela kompisgängets vägnar.

Jag är förresten rätt stolt över mig själv vad gäller det där. Min genpool har ju berikat mig med en oerhört sentimentalitet för saker, jag har jättesvårt för att slänga. Men nu har jag bestämt mig. I den här flytten får ingenting som inte används eller som verkligen älskas följa med. Och efter denna första utrensning känns det SÅ BRA! Heja mig.

Så i den påbörjade andan ska ska jag nu ta min son till sovrummet och packa en lätt weekend bag för i eftermiddag bär det av till sväronen på Fångö. Sen så fortsätter projekt rensning nästa vecka.

Och glad helg till er alla för bövelen!

En torsdag med Sigge

Torsdagsförmiddag här.

Med en sur liten människa här hemma blev det till att gnugga geniknölarna och komma på något som kunde liva upp. Balkonghäng med blomplantering blev det jag kom på. Så jag stoppade i ungen i en overall och stoppade ut unge med overall på en filt. Där verkade ändå bilarna på vägen vara underhållande nog – även om han inte skrattade av förtjusning direkt.

Fram med sticklingarna som fått ett rejält rotverk i sina vattenbehållare, blomjorden, vattnet och kaffet.

Kallt som att bita i isglass var det, men efter någon stund kom solen på ett välkommet besök och gjorde att min inte alltför snygga (ärligt nu, skitfula) outfit i alla fall blev någorlunda väderkorrekt.

Så vände jag mig om en sekund och väl åter på min plats hittade jag detta.

Eller i ärlighetens namn detta. En helt plötsligt strålande glad skit som fått fatt på en påse jord och haft en liten festmåltid på sin sida balkongen.

Men det mesta blev i alla fall planterat…

…innan vi fick gå in och sanera händer och min och gosa istället. Jag försökte ta kort på oss, men det gick som ni ser sådär. Sen bytte vi blöja, åt lite mat och gjorde omstart i form av tupplur.

Husägare, glömd kamera och sa jag husägare

The blogger of the year har ni här.

Idag har vi varit på det mest fotovänliga stället på länge skulle jag säga; Rosenhill på Ekerö. Ett (får man säga så) hippie-ställe på ön med mat och fika och leksaker och trumsätt och odlingar och ankor i damm och fika i växthus och en gammal husvagn som hönshus i ett enda stort kramkalas. Ni hör va? Och jag glömde kameran.

Jag får helt enkelt säga att jag njöt av ögonblicken och nuet istället.

Men ni kan vara lugna, det kommer garanterat fler gånger. Ett så oerhört trevligt ställe och ännu ett tecken i skyn på att det här Ekeröflyttbeslutet är mer än rätt för oss. Imorgon väntar förresten slutbesiktning av huset. Ni hörde rätt. SLUTbesiktning. Så fort går det och om mindre än två månader ska vi stå där med nycklarna i handen.

Så slutligen, vad har då den där bilden med detta inlägg att göra undrar ni? Svar; absolut ingenting. Det är bara en så kul bild från Kina anno 2013 där någon i sällskapet (ingen nämnd, ingen glömd) smugglade upp champagne i Shanghais högsta byggnad efter en fantastisk dag på champagnebrunch. Vi ser så lååååångt ifrån kloka ut som det går att göra någon av oss. Kan ni förstå att de där två virrvarren snart äger sitt första hus?!?

Karma och hamburgerfredag

Karma is a b… sägs det ju.

Här slängde jag ut toasters till tillvaron åt höger och vänster i förra inlägget och vad får man som tack för det. Jo en bebis som skriker otröstligt flera gånger under natten och därmed en något obalanserad känsla i kroppen när denna fredag började. Jag tror till och med jag började ana lite pollenallergi där på morgonkanten och då vet man med all säkerhet att livet inte är med en denna dag.

Men vi har kämpat oss igenom den, jag och liten. Lite gnöl och bök först men så en eftermiddag i solen (för mig) och skuggan (för Sigge) på en gräsmatta inte långt härifrån som drog upp humöret. Och sen kom pappan hem och då blir ju livet generellt lite bättre för oss båda – om man säger så (maken till unge att skina upp när karln sticker in näsan genom dörren).

Dagen har sedan avslutats med hamburgare enligt tradition. Det var för ett tag sedan som karln kläckte idén om att uppdatera fredagstacon och helt enkelt äta burgare varje fredag. På grund av lätt, gott och då behöver man inte tänka var hans argument. Jag gjorde som jag brukade och ratade det hela men för den goda diplomatins (läs: förhållandets) skull så gick jag med på att testa några veckor. Men sagt och gjort, nu ser jag oss sitta där om fyrtiofem år i varsin ”easy up-fåtölj”, antagligen med Let’s Dance anno 2062 på tv:n och med burgare i mungipan. Men påläggen kan man variera och dagens version var med grönt i olika former, serverat med mynta- och citronvatten till. Att rekommendera alla dagar i veckan. Men helst fredag då – ja ni fattar.