Det lilla rummet

Änteligen! Det lilla rummet, som hälften av tiden vi bott här agerat förråd, är klart. Jag blev sketanöjd om jag får vara ärlig. Vad säger ni?

Två av väggarna pryds av Emma von Brömsens Dancing cranes från Eco wallpaper. Den där som syns här och var i alla inredningsmagasin. Men tackar för det för oj så fin den är. Och ungefär tusen gånger finare i verkligheten än på bild. Sen att den passar till allt är en annan femma, en nästan magisk femma.

Resten av väggarna är enkelt vitmålat i det vitaste man kan tänka sig ungefär, för att låte tapethörnet glänsa. Vi skrotade idén om ett barnrum (vi är ändå på inga villkors vis är beredda att släppa iväg honom från vår säng än, det är ju mysighetsdöden varje kväll) så rummet agerar gäst-, arbets-, inspirations- och showoff-rum.

Så på ena väggen fick det bli bildvägg bestående av egentagna bilder, tillslut. Som jag grävt i arkivet 2000 gånger och tänkt framkalla för att sätta upp på väggen men aldrig kommit till skott. Nu blev det äntligen gjort och vilken grej att få se bilderna på papper. Tusen gånger bättre än på datorn. Det väl inte fotokonst i den högre skolan på något sätt, men för mig så säger ju varje bild något mer än bara det estetiska. Minnen heter det kanske. Av känslor. Jag inser det, att bilderna rymmer minnen av känslorna som fyllde mig där och då när fingret tryckte på avtryckaren. Coolare dagbok än så blir det inte.

Den slutliga touchen fick sedan bli bilmattan från HM. Bara för att det inte är ett barnrum enligt etiketten betyder det ju inte att man inte får vara lite lekfull. Sigges första bilmatta, det är väl en milstolpe det också.

Jag tror det var det. Att nu är vi banne mig klara.