En liten familj en hel lång sommar

Vaxholm.

Nog är det fint alltså, men att ta en tur dit en lördagsförmiddag när solen precis kommit till stan bör kanske ändå övervägas noga och inte göras på uppstuds. Speciellt inte om man har en fallenhet för högt blodtryck eller folkskygghet. Dra mig baklänges vad folk det var. Men med lite tålamod och några djupa andetag hittade vi tillslut en parkeringsplats och hade det väldigt trevligt vid sidan om vattenglittret.

En föraning om resten av sommaren. För från och med torsdag och tre månader framöver är det jag, karln och Sigge för hela slanten. Inget sådant där jobb som kan komma i vägen utan gemensamma tupplurer, utflykter och jordgubbsfrukostar för hela slanten.

Att jag redan nu panikar för att det kommer gå så fort är en annan saga. Men jag tänker att jag har tre dagar på mig att finna ett inre carpe diem i  världsklass.

2 Comments

  1. Brysselkakan
    30 maj, 2017

    Känner igen det där… Man vet att man har x antal fantastiska dagar framför sig och ändå kan man inte låta bli att tänka att det går fort fort och sedan… Vi är lite i en liknande sits: på torsdag kommer yngste sonen (nåja så liten är han inte då han blir 24 i augusti) upp hit, bor hos oss fram tills vi flyger till USA med honom och sedan… 57 dagar tills vi flyger och sedan 14 dagar ihop i USA och därefter lämna vi honom där och flyger hem. Och jag vet inte när jag träffar min lilleman igen…
    Och jo, mitt hjärta kommer nog gå sönder.

    Svara
    1. johanna
      5 juni, 2017

      Å usch, att inte veta när nästa gång blir. Det förstår jag är tufft…

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *