Ett namn till kusinen

I lördags vaknade vi till snö, blå himmel, några minusgrader och röda hus med vita knutar. I Siljansnäs alltså. Solen strålade in genom fönstret när Sigge valde att väcka lilla familjen och hela kroppen fylldes av vinterkänsla med extra allt. Äntligen. Jag firade med ny fin kjol och långkalsonger på promenad mot dagens höjdpunkt, Sigges lilla kusin Theos namngivningsceremoni (”Du kan ta lantisen från landet men inte landet från lantisen” som karln fick ur sig någonstans medan jag insisterade på att planka in på en åker för att få pulsa i snö – han är så känslig ibland den där).

80 personer (härligt när två modell större släkter slår sig ihop) firade sedan lillemannen med fika och lite underhållning. Jag lyckades inte fotografera så mycket mellan amningar, nedkräkta kjolar, krama mormor, krama farmor osv. men några kort på göllighetsbomben fick jag i alla fall ner i kameran.

Nu kör vi måndag men är kvar i dalaland, jag och Sigge. Vi har placerat oss strategiskt i köket där Mini har stora bekveckan inför 50-årskalas. Så jag provsmakar bakverk och Sigge äter på sin Babblare, alternativt sin napp. Det är ingen sol idag men snön ligger där den ska så jag har det absolut över medel i att ha det bra just nu.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *