Johannas sommarvisa

Inte för att vara sån.

Men jag känner mig lite som Ida här jag. Du ska liksom inte tro att det blir sommar förrän jag sätter fart. Önskade jag inte shortsväder tro, för att dagen efter få någon form av semiallämänngiltig meteorologisk sommar? Jo så var det. Heja mig.

Pappa och Mini var här ett dygn så häromdagen besökte vi huset och tittade in genom byggstängslet och lyssnade på, hör här, den öronbedövande fågelsången. Och träden var gröna och vattnet blått och jag vill flytta omedelbums. Måste bara börja packa först…

(note to reader: jag överdrev (jag gör det ibland), det var inte helt öronbedövande. Man kunde prata och höra varandra. Men knappt…)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *