Lite ensamma

Pappa.

Ikväll har jag och Sigge kört pappan till Arlanda och vinkat hejdå. Han ska på konferens över helgen och ja, vi saknar honom redan. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att vara utan honom, men sen Sigge kom har behovet av att vara vi tre blivit enormt. Jag känner mig halv direkt om någon av dem saknas. Och att titta på Sigges ögon när han får syn på sin pappa och spricker upp i sitt halvtandade leende, det är det bästa jag vet.

Meeen, lite isär får vi ju faktiskt lov att vara ibland och livet från den ljusa sidan-inställningen ger oss att vi i alla fall får mer plats i sängen här hemma. Och tråkigt lär vi inte få, projekt packning har börjat här hemma och givet det totala kaoset som råder efter att vi bara skrapat på pryl-ytan så lär det ta sin lilla tid…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *