Om att vara personlig

När jag ”nystartade” bloggen för ett år sedan funderade jag lite kring personlighet. Hur personlig jag skulle vara här. Vad skulle jag vara för bloggare. Jag tror jag beslutade mig för att det skulle vara mindre person och mer annat. Men jag vet inte jag – vad det har blivit riktigt – och jag vet nog inte längre vad det där ”annat” skulle vara heller.

Så jag har tänkt och funderat på det där med att vara personlig. Jag inser att mina snart tio blogg-år har satt sina spår och att göra helt om inte fungerar. Jag har alltid pratat om min tillvaro så ”min blogg – mitt liv” är liksom närvarande vare sig jag vill eller inte. Men jag funderar ändå kring personlighet och om det kanske är dags att vara mer personlig ändå. Dela med mig lite mer på djupet av det jag känner för. Men där tar det ändå helt plötsligt stopp och jag undrar om jag helt saknar personlighet. Känner jag inget liksom? Har jag inga tankar att dela med mig av? Jag trodde jag var en vän av språket men är jag kanske fattig på ord?

Jag vet vad min integritet tillåter men jag tror jag tvivlar på att det skulle bli speciellt kul. Så vad säger ni? Ni som ändå är inne här på dagarna. Vad vill ni se och läsa när ni kommer hit? När är det kul att vara här, när avföljer ni på bloglovin’ och när är det mer som en repdragning i Vasaloppet (trist men svårt att undvika)? All feedback är bra feedback för jag vet inte riktigt vad och var jag är känner jag. Hit me.

9 Comments

  1. Angus
    17 mars, 2017

    Jag uppskattar personliga inlägg och jag tycker du har en personlig blogg! Med det menar jag att du har ett personligt språk. Jag tänkrer ofta detsamma, nu skriver jag om att jag är trött o helgen har varit bra o hur skoj är det. Tänker ofta som du, har man en blogg vill man ju hjälpa andra. Skrivs om hur man tänker o könner o olika situationer. Men jag ör för feg… vet ej hur det ska tas emot och skräcken av att alla kan läsa. Ja.. svårt

    Svara
    1. johanna
      21 mars, 2017

      Tack Anna! Ja svårt är det. Man kanske bara ska tänka mindre och kasta sig ut mer. Kanske…

      Svara
  2. Christin - Midis
    17 mars, 2017

    Personligen avföljer jag när det är för lite personligt. Tycker helt klart det är synd när en blogg förlorar det (vilket jag inte tycker din har) för det är ju därför en läser en blogg. Annars köper jag heller en snitsig tidning. Men det är läskigt att vara personlig också. Men för mig, som också bloggar väldigt längre, går det nästan inte att andas utan. trycket på bröstet blir för stort. Hur som, en fin blogg det här.

    Svara
    1. johanna
      21 mars, 2017

      Ja det är sant. Snajsiga magasin är ju faktiskt andra änden. Inte tänkt så. Tack för fina ord!

      Svara
  3. Anna
    17 mars, 2017

    Tummen upp för personlig!! ☺

    Svara
    1. johanna
      21 mars, 2017

      🙂

      Svara
  4. Hanna
    19 mars, 2017

    Jag gillar din blogg mycket eftersom jag upplever att den är just personlig. Du skriver väldigt bra (och roligt) och jag uppskattar hur du väver in vardagen i dina inlägg. Känner igen mig mycket i det du skriver om att vara personlig och dina funderingar kring hur mycket en ska dela med sig av etc… svår balansgång det där men jag tänker att det är en skillnad att vara personlig och privat. Blev kanske lite luddigt det här men vad jag vill säga är att jag uppskattar din blogg precis som den är! 🙂

    Svara
    1. johanna
      21 mars, 2017

      Tack för uppmuntrande ord Hanna <3

      Svara
  5. Brysselkakan
    23 mars, 2017

    Det är en svår balansgång det där med personlighet… Jag kan inte av vissa anledningar skriva om allt, det går inte och därför har jag en lösenordsskyddad blogg också för jag personligen har ett stort behov av att kunna skriva vad jag vill.
    Tycker du har en bra balans; lite högt, lite låg, lite personligt och lite ytligt! Precis varför jag läser din blogg ju!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *