Post förkylning och kaffe i det fria

Titta här då.

Ni bevittnar fotobevis från första kaffemorgonen på uteplatsen. Det var rätt varmt och skönt faktiskt, men harig mamma tyckte det blåste och var osäker på skuggtemperaturen vid åtta-hugget så därav mössa på liten.

Annars bevisade det sig återigen att man inte ska sticka ut hakan och hylla livet för en sekund utan att tro att det kommer skita sig sekunden senare. För sagt och gjort, jag har varit förkyld. Och som ni kanske vet vid det här laget är jag värdelös på att vara sjuk. Jag går otvivelaktigt in i en liten depression när snuvan gör sig hemmastadd i näshålorna. ”Depression smepprission” tänker antagligen ni då, men det är faktiskt sant. Under minst en dag per förkylning är jag ett spöke med en allt annat än lustig hjärna och inte det minsta rolig att ha att göra med, allra minst för mig själv. Så då brukar jag göra det som känns bäst för (nästan) alla inblandade – vara tyst och tillbakadragen och endast klaga inför karln (den stackaren alltså).

Tills det är över och jag brukar bli alldeles kvittrig igen. Som idag alltså. Först kaffe i morgonsolen och sen skulle jag blogga men började dra ogräs på kommunens mark härintill istället och konstaterade med salighet i rösten när jag kom in att ”det här var ju för mysigt alltså” (det blåser för övrigt storm ute nu).

1 Comment

  1. Brysselkakan
    1 juli, 2017

    Hoppas du är piggare nu!
    Och min son, som satt bredvid när jag läste ditt inlägg, utbrast: en Hästen-pyjamas! Han hade en när han var kring 12 och älskade den.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *