Än så länge är det i alla fall inte legobitar man trampar på

Helt oförståeligt.

Hur man kan vara så naiv när man skaffar barn ändå. Alla säger bu och man själv tänker bä. Då säger alla att de vet att man tänker bä men att det ändå är bu. Och själv tänker man ändå att ”jag vet att alla tycker jag är korkad som tänker bä men – bä it is – ändå för jag är väl av någon anledning inte som alla andra”.

Men för den triljonte gången redan på dessa åtta och en halv månad har jag lite nyheter för dig kära Johanna. Det ÄR bu vare sig du vill eller inte.

Nu har vi nått fram till faktumet leksaker. Leksaker överallt. Och inte bara leksaker om man tänker efter. Allt är generellt sett överallt på golvet… tandborstar, äggkartonger, tesilar, datorsladdar, pusselbitar, strumpor, linjaler, tidningar, svettiga träningskläder. Jag allt. Överallt. Hela tiden.

Men vad sjutton, jag tänker att det finns en charm i det också. Faller andan på är det ju i vart fall aldrig långt till ett gäng klossar att bygga torn med. Och sällan långt ifrån två ivriga händer som vill riva det heller.

1 Comment

  1. Jämtlandshanna
    5 juni, 2017

    Här har vi precis landat i vår trea och älskar att leksakerna håller sig inne på dotterns rum… för det mesta i alla fall. Men det är både kök och vardagsrum som måste passeras innan man kommer till vårt sovrum (från barnrummet alltså) så dit har inte några leksaker spridit sig än så länge i alla fall… de som vet säger att det bara är en tidsfråga. Men jag tänker att det inte alls behöver bli så. 😉
    Kramar

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *