Friyay!
Onsdagsbuketten kastar fredagsglans över matrummet, ute är det halvsol, Sigge sover, det damp visst ner en Sköna hem i brevinkastet till mig, hemmet är städat och ja – ni hör va. Fredagssuccé.
Igår var det lite tyngre. Min fina mammas födelsedag och min sorgedag på året. Jag drog lite en mental filt över huvudet och solen fick en vag skugga över sig trots den blå himlen. Jobbigt men också skönt. Jag satte mig i soffan och berättade för Sigge om en mormor som dog. Han tittade på mig, gjorde pruttljud, åt lite på glasunderlägget och ville sedan iväg till kudden lite längre bort. Jag grät lite och gav honom en puss.
Aldrig har jag känt mer tydligt hur döden och livet hör ihop som där och då. Hur det ena inte kan finnas utan det andra. Och återigen vilken kärlek jag har i mig och runt mig.
Så blev det fredag och jag mår faktiskt väldigt bra!
7 april, 2017
Förstår att vissa dagar gör mer ont än andra och så måste det nog få vara.
Tur att de har så många fina människor och så mycket kärlek kring dig.
9 april, 2017
Så är det. Och det kan som sagt vara lite skönt att få ha det klent ibland också. Att liksom få fokusera på det ordentligt en viss utsatt tid… typ.
7 april, 2017
Sorgen och glädjen dom vandrar tillsammans. Det är själva livet. Suck…..
9 april, 2017
Ja, och det känns verkligen.