Vår lilla hjälte

Den här lilla hjälten har spenderat sisådär 18 timmar de senaste dygnen på akuten. Inte sådär jätteakut läge, en förmodad urinvägsinfektion. Som han verkar vara rätt så ovetande om med tanke på att han smilat och tjoat med varenda läkare och sköterska som kommit i hans väg. I alla fall till de fick för sig att sticka honom i fingret eller så, det var inte kul alls. Föräldrarna däremot, lite värre för dem hela grejen. Känslan av att ens barn är trasigt önskar jag inte min värsta fiende. Att ens blanda ”mitt barn”, ”ont” och ”blod” i samma tanke är ju fruktansvärt.

Hur som, allt ser bra ut så nu behöver vi ”bara” ge honom penicillin tre gånger per dag. Om ni dock aldrig gett en femmånaders penicillin förut så kan jag meddela att det inte är en walk in the park direkt. Läkaren jämförde det med att vi skulle dricka fotogen. Så för en lillsnorp som ju aldrig har ätit något annat än bröstmjölk innebär en liten spruta 25 kväljningar och 350 ormningar i famnen (och hjärtsnörp för mamman), men vi jobbar på. Han skrattar ju i alla fall däremellan och då smälter jag tio gånger om.

Att vara mamma alltså, vilken resa.

8 Comments

  1. Angus
    22 februari, 2017

    Åh men lilla krake! Då får vi hoppas han blir bättre med medicinen nu,
    Ja du Johanna… en resa resten av livet ständig oro.

    Svara
    1. johanna
      23 februari, 2017

      Ja man har ju börjat fatta det nu. Hur ska man stå ut <3

      Svara
  2. Brysselkakan
    22 februari, 2017

    Stackars liten… Och jag vet precis hus ynklig man känner sig som förälder i de där lägena. Vår mellanpojk, numera en skäggig och tatuerad man på snart 27, var öronbarn från 6-månaders ålder och det gick åt en hel del penicillin… Minns så väl hur han efter vi äntligen fått i honom dosen vanligtvis spydde upp allt igen… Stred hårt för att få det i stolpiller men läkarna motiverade sina nej med att man tar upp så olika via tarmen men jag vann till slut med argumenten att det är väl bättre han får i sig lite för mycket eller lite för lite än inget alls.
    Och kan meddela att man känner sig totalt maktlös när de är sjuka som vuxna också, det går inte över.

    Svara
    1. johanna
      23 februari, 2017

      Jaha, finns det alltså. Vi funderade just varför det inte finns. Men han börjar lära sig i alla fall, skönt!

      Svara
  3. Sandra Bergström
    22 februari, 2017

    Men åh, krya på till Sigge och stor kram till er <3

    Svara
    1. johanna
      23 februari, 2017

      Tack <3

      Svara
  4. Christin - Midis
    22 februari, 2017

    Att vara mamma, helt klart världens resa. Krya på megamycket!

    Svara
    1. johanna
      23 februari, 2017

      Ja herre ja. tack <3

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *