Vasaloppsspåret 2017

Vasaloppssöndag var det ja och vad säger man. Vi kanske har lite kvar till att vara lika fullfjädrade Vasaloppsbesökare som mor min, men vi kom till rätt ställe (även om jag kanske hävdade att vi inte gjorde det först) och med tanke på att vi var ett gäng nybörjare och hade två trallare på under halvåret var med tycker jag ändå att vi löste det ganska bra.

Theo började i och för sig med att vara supersur för att det blåste men när han väl lugnade ner sig så sov han sig igenom hela vistelsen. Sigge ser ut som han tyckte att hans mamma var Trump-tokig och att hela vistelsen var borderline barnmisshandel men jag tror mest han var konfunderad över spektaklet – innan även han checkade ut i vagnen. Viktor hade bunkrat med några burkar Bullens men glömt konservöppnare och fick därför (väldigt förutseende ändå) köpa en skruvmejsel på bensinstation i Mora. Mina och Nicolines fötter tackade för sig efter fem minuter (trots det avstod vi ändå från att kopiera Kicki, som valde att elda lite på sina skor (även det efter fem minuter)). Tändaren vi hade med fungerade inte. Eldningen löste vi dock genom att kapa en redan existerande eld och småfräsa lite när andra närmade sig. Vi hann säga ”brutit” minst femton gånger innan dagens huvudperson Robert, tillika man och far till delar av sällskapet, tillslut dök upp (men då var vi så i extas så jag glömde fota, bilden är därför på en annan av de Siljansnäsare vi väntade på). Vi parkerade fyra bilar på ingen parkeringsplats och ber därför om ursäkt till alla Gopshus invånare som hade problem med framkomligheten. Nicoline tappade en och samma korv fyra gånger i elden men åt upp den ändå. Min kusin Markus kom också förbi, och såg hurtigast ut av alla – inklusive vi som hejade (pinsamt jag vet).

Att prestera några toppfoton under dessa förutsättningar var högst oprioriterat. Jag hade fullt sjå att hålla eldröken någotsånär ifrån barnen, se till att inte missa eventuella kändisar, ”å hej:a” i takt med staktag och pilla i mig en korv eller två. Men vad är väl en bal på slottet, den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig – och alldeles underbar.

1 Comment

  1. Jennie
    8 mars, 2017

    Ha ha ha, fantastiskt återskapning av denna dag.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *